Den vuxna dottern Johanna, etablerad konstnär, återvänder till Norge efter en lång tid i USA. Hon hyr en stuga i skogen och stalkar sin mamma, som har hunnit bli över 80 år. Johanna ser tillbaka på sin uppväxt med en patriarkal, tongivande pappa, och en rädd, skamsen mamma som aldrig uppmuntrat hennes konstyttringar.
Jag tycker om hur Vigdis Hjorth utforskar diskrepansen mellan den faktiska och den önskade relationen till mamma, den mest speciella relation som finns. ”Marguerite Duras skriver någonstans att varje mor i varje barndom representerar galenskapen. Att modern är och förblir den märkligaste människa man någonsin har träffat”, citerar Hjorth.
Sorg, tomhet och längtan varvas med urbana skildringar av Oslo och naturskildringar från stugan, som är långt ifrån Walden. Huvudkaraktären tecknar älgar utan horn och smyger runt i mammans hyreshus. Kan man närma sig en familjemedlem som vill hålla avstånd?
Stilistiskt blir det monotont med ältandet. Romanen berättas av Johanna och samma tanke kan snurra flera gånger på samma sida. Det må vara en gestaltning, men jag hade föredragit om det hade tunnats ut efter första tredjedelen för att minska intrycket av dåligt editerad text. Slutet är den bästa delen av romanen, även om jag också där hade föredragit kodensering.
Ett intressant tema och en situation som jag har förstått inte är så ovanlig. Den var perfekt som bokcirkelbok.
Titel: Är mor död : roman
Författare: Vigdis Hjorth
Översättning: Jens Hjälte.
ISBN 9789127169920
Publicerad: Stockholm : Natur & kultur, 2021