Annie Dillards klassiker Livet vid ån utforskar livets mysterier genom naturens våld och skönhet. Den belönades med Pulitzerpriset 1975. Här manifesteras den undersökande blicken redan fullt ut: att ligga på knä och studera de spindlar som återkommer i Grunden den heliga. Fjärilspuppor och bivargar i detalj. Att meditera över maskarnas göromål under jord och de svamptrådar vi missar. Mest fascineras Dillard av insekterna: ”Det är de som har fått den största biten av kakan: varför?”
Dillards berättare iakttar enträget naturens alla processer: tjurkalvar, årstider, ett universum där människan är den vilsna. Boken diskuterar människans livsvillkor – oförmågan att verkligen uppleva nuet, som försvinner när vi försöker gripa det.
Berättaren är beläst men vi får inte se läsandet. Vi har bara hennes berättarröst. Tidiga recensenter beskrev Dillard som personen som har läst de böcker du alltid har lovat dig själv att läsa. Det märks att Dillard läst teologi med öppen blick. Jag fastnar för Thomas Mertons förslag på modifiering av Fader vår: “Tillkomme ditt rike” byts ut mot “Ge oss tid.”
Det är en bön om ett längre och mer öppet seende. Vi behöver, som Dillard skriver, “vinna oss en vidare syn, nå förmågan att se hela landskapet, verkligen se det, och beskriva vad som händer där” – så att vi kan ropa ut de rätta frågorna i mörkret eller sjunga den rätta lovsången” (A.D., s.14).
Texten återkommer till naturens grymhet, den obevekliga determinismen, trögheten i livets processer och naturens slösaktighet – att ge allt en chans att existera utan hänsyn till skönhet, mening eller värde. Allt får möjlighet. Dillard återger en eskimåhistoria om hur vargar lockas att slicka på späckgnidna vinterknivar med domnad tunga tills de förblöder. I Dillards senare Att lära en sten att tala (Ellerströms, 2015) återkommer hon till människans förödande arktiska expeditioner.
Språket i 1978 års översättning är något ålderdomligt, och även tempot känns långsamt. Det är inga samtal, inga mänskliga möten. Bara detta omkringströvande, denna ensamma och enträgna framåtrörelse, eremitens pilgrimsfärd. Vi befinner oss i en tid före skärmar, mobiltelefoni, internet och sociala medier – oerhört länge sedan. Min bok, inköpt på antikvariat, luktar dessutom illa. Men just detta långsamma berättartempo öppnar min egen blick och ger en djupare upplevelse när jag själv återvänder till världen.
Livet vid ån är en uppmaning att se, att vara närvarande i naturens ständiga omvandling. Det är ett försök att hitta vägen till förståelse och tillvarons mening, där det andliga och det faktiska möts i detaljer och i det stora landskapet. En fantasi om att det finns ett svar. Att insikt väntar den som ödmjukar sig och övar sig att falla på knä inför livets allra minsta. Människans tröga dödsmarsch.
Ge oss tid.
Dillards Att lära en sten att tala finns här, Det skrivande livet här, Grunden den heliga här.
Titel: Livet vid ån
Titel i original: Pilgrim at Tinker Creek
Författare: Annie Dillard
Översättning: Roland Adlerberth ; efterskrift: Gunnar Eriksson
ISBN 9170622779
Publicerad: Göteborg : Stegeland, 1978