Dan före dan

Nobelpris imorgon. Péter Nádas är död. Jag ser fram emot att bli överraskad.

Ingen författare jag gissar på, men jag känner lite extra för Annie Dillard. Hon har sitt eget litterära sätt att tänka, en stor intellektuell och existentiell rymd. Men författarskapet är litet. Pilgrim at Tinker Creek är så överskuggande att det är svårt att se författarskapet som helhet, och Dillard har sedan länge dragit sig tillbaka från den litterära offentligheten. Också detta förstås mycket Dillardskt. Hon ligger väl på knä någonstans och studerar en insekt.

Lise Tremblay gästar Östhem

Det är alltid känsligt att byta bokhandel.

Igår kväll klockan fem slog de nya ägarna upp dörrarna till det som tidigare hette Bokvärlden, min hemmabokhandel sedan många år. Lokalerna har blivit större, eller snarare har bokhandeln tagit över den del där det tidigare låg en inredningsfirma. Poesibordet stod kvar där det alltid stått, direkt till höger. Till vänster var den stora bokhyllan fylld med ungefär det jag hade väntat mig, och på östsidan, mot stan, fanns en ny sektion med tecknat för vuxna. Jag hittade inget exemplar av boken vi ska läsa i vår bokcirkel och försökte bestämma mig för om det var bra eller dåligt.

Lars Lerin i källaren

När jag rensar i källaren hittar jag Lars Lerins Naturlära, fortfarande oläst. Det är boken från första gången jag blev illa behandlad av ett distansförsäljningsföretag.

Jag köpte boken från Bokus hösten 2014. När den kom fram var den kantstött. Inte alls i skick att ge bort i julklapp. Jag reklamerade.

Början mitt slut av Valeria Luiselli

Början. Mitt. Slut. Titeln pekar mot Aristoteles klassiska beskrivning av den fullständiga berättelsen.

Berättaren, som är författare, har genomgått en uppslitande skilsmässa och kommer med sin prepubertala dotter till en by på Sicilien, där hon fått låna en lägenhet av sin vän/älskare Pianisten. Han kommer snart att kallas Turisten, i ett litterärt trick hon blivit tipsad om för att få bättre flyt när hon skrev sin första roman.

Dylan Thomas novell på pappersrulle

När jag packar upp Dylan Thomas novell utgiven som pappersrulle berättar min huskonstnär om Carolee Schneemanns performancekonstverk Interior Scroll från 1975, där konstnären drar ut en ihoprullad pappersrulle ur sin vagina och läser högt ur texten, en satirisk monolog som går i dialog med den kritik hennes konst mötte. Interior Scroll betraktas som ett nyckelverk inom den feministiska performancekonsten.

Jag vet inte varifrån Rámus fått idén till det här formatet, men de skriver att det inbjuder till högläsning.