Att vila är att ta ansvar, är budskapet i Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar. Jag plockade upp den på second hand för något år sedan. Symptomatisk nog har jag aldrig tagit mig an den, och den har varit nära att följa med när bokhyllan rensas. Mitt exemplar har massor av understrykningar, som om det varit med om en studiecirkel. Livsstilen är min mormors.

Jag har haft semester i flera timmar och har klämt 100 sidor i vad jag trodde var en ambitiös feel good-roman vi har som bokklubbsbok.

Linda Olssons Hamilton Beach verkar vara en brevroman på temat förlust. Den är tillrättalagd och ljussatt som ett instagramkonto, och när jag trodde att jag hade fått grepp om de viktigaste karaktärerna dök det upp fler. Det verkar alltid finnas en enkel och smakfull plats att vara sorgsen vid.

Jag minns inte när jag hade en jobbfri helg senast, men nu har jag laddat upp med två närproducerade romaner från den nordamerikanska kontinenten.

Jag firade nyligen 10 år som förälder. Det händer mycket med läsvanorna på ett decennium. Året innan första barnet jobbade jag i Reykjavik och läste deckare på isländska. Jag läste Samuel Shems House of God, facklitteratur för jämnan, och mycket chick-lit som jag köpte i London. Jag behövde fluffet för balans.

Det är vårtema på Kulturkollo, som frågar efter våra topp tre i sin veckoutmaning. Ljusets återkomst och alla utslagna träd är välkomna, men det är hektiskt med födelsedagar och specialare till skola, fritid och jobb.

Efter en hård natt och en lång dag landade jag i soffan och öppnade Chelsea Girls av Eileen Myles. Jag beställde hem biografin utan att riktigt veta vem Myles var (poet, författare, kulturjournalist från Massachusetts), i någon vag avsikt att göra mitt liv mer glamoröst. Drogromantiken är motbjudande. “För mig har solkig alltid inneburit något positivt, i betydelsen sexig”, skriver Myles.

Om jag säger Indien…? frågar Kulturkollo på sin veckoutmaning.

Jag säger Arundhati Roy, som vi pratade om på min bokcirkel förra veckan. Vi hade läst Den yttersta lyckans ministerium, och inte alla var förtjusta över politisk aktivism förpackad i skönlitteratur. Men hade vi läst annars?

Vi skrubbade blåmusslor till Franz Schuberts käcka An Sylvia efter att jag läst Friederike Mayröckes poesisamling Om omfamningar, som refererar till verket. Åh Sylvia är en text från en Shakespearekomedi. Musiken harmonierar möjligen med diktsamlingens illustrationer – en naivistisk råhet som slår an en humoristisk ton till saknad.

Fyra snabba om påsken på Kulturkollos veckoutmaning.

Påskhelgen – grymt avkopplande. Egentligen gör en väl lika mycket som till jul, med släkt och ritualer, men upploppet är mindre och ljuset har kommit tillbaka. Vi har haft härliga vårsemestrar i Holland-Belgien och Skottland. I år blev det Bornholm på bekvämt avstånd.

Vad surrar, brusar och bökar i ditt huvud? frågar Fanny på Kulturkollo.

Jag grämer mig över att jag missade chansen att köpa Finna sig på bokrean i pappersexemplar. Jag orkade inte stå i kö, och när jag kom dit två veckor senare var boken slut. Vi hade högläsning ur Lidbecks debutroman under familjemiddagarna påsken 2018. Man skrattar när det gör för ont för att gråta.