Bloggens huvudkategori av inlägg. Recensionerna av lästa böcker, helt enkelt.
Monique tyckte att läkaryrket var det finaste, men var för bräcklig för att stå ut med det kliniska arbetet under sitt första studieår. Hon blev gravid och gifte sig med läkarkandidaten Maurice, och paret byggde upp ett gemensamt liv med små medel efter andra världskriget.
Förlåten skildrar det borgerliga livet som pågår samtidigt som allt det man inte kan hantera eller tala om. Varför har skärgårdsidyllen inget rep till att rigga upp hängmattan?
Att döden redan länge har gått vid vår sida är ingen överraskning för oss från Ingmar Bergman-land. Inger Christensen såg döden själv på fjärilsvingen. TS Eliot lät hen gå bredvid på vägen i The Waste Land.
Eva Ström skor sin Fröken Julie i de människokärlekens krafter som fanns redan på Strindbergs tid, och visar hennes väg bortom den stängda dörren i slutet av korridoren.
I begynnelsen var ordet, och det stod alla fritt att ta det till sitt hjärta och använda det för att ge sitt liv nerv, glans och evighet. Huvudkaraktären i Valeria Luisellis roman Historien om mina tänder räds inte de värsta skrönorna. Han samlar på berättelser.
Som att dricka för många cocktails, däcka i en prinsesstårta och vakna insvept i en sammetsgardin, utan baksmälla. Charlotte Aquilonius debutroman är pastisch i en guldram.
Jag började högläsa Ædnans inledning medan min treåring satt vid middagsbordet och pillade med sin kyckling. En win-win där jag fick läsa och han fick sällskap, tänkte jag. Vilken litterär moder jag var som stimulerade hans språkutveckling med vuxenpoesi och breddade hans föreställningsvärld.
Agnes Lidbecks Ur utspelar sig i våtlandet mellan naturens teori och praktik. Skolade ord står nedstuckna i en organisk markvegetation, som syntetisk medicin.
Diktjaget längtar efter shinrin-yoku, tänker jag. Ett skogsbad.
Jag brukar inte stå ut med att läsa om trasiga karaktärer som ställer till sina liv och slentrianmässigt ropar att de vill dö. Men något fick mig att stanna kvar i den här romanen, fast den skrek ut våld, överlevnadsinstinkt och motstånd. Jag ville höra hennes historia.
Copacabana i Rio. Trottoarer och portvakter. Badrum, hetta, sol och hav. I João Paulo Cuencas debutroman möts ett manligt berättarjag, kvinnan Carmen och mannen Alberto i en lek där korten blandas på ett sätt jag inte sett förut. Den avklädda drottningen är kung.