Jag känner fortfarande ett styng över att jag aldrig kom att läsa klassisk grekiska. Jag fick Donna Tartts nyutkomna Den hemliga historien i julklapp sista året på gymnasiet. Jag älskade den. Läsningen, bildningen, samtalen, miljöerna. Richard Papens intellektuella och yttre förfiningsprocess som gjorde allt tänkbart, nåbart. Som Edward Louis i Att förändras: en manual. Det outsagda löftet om att också en själv, med tillräcklig vilja och exakthet, kan förändra sitt liv och språket omkring det genom att läsa, läsa, läsa.