Jag älskade sista tredjedelen av Jesper Larssons debutroman. Den är oerhört väl slutförd. Protagonistens verklighet fördunklas av sorg och önsketänkande när hans 13-åriga dotter försvinner.
I början av romanen har 13-åriga dottern börjat glida ifrån honom. Melissa rör sig in i en vuxenvärld där hon med sin ålder och omognad är i underläge och möjlig fara, känslomässigt och legalt. Kanske har det varit tyst länge i den lilla familjen. Mamman har dött, pappan har ett stabilt jobb som hantverkare men avböjer socialt umgänge. Han missar att uppmärksamma både sin döda hustrus och sin dotters födelsedag.
Pappan är passiv i sin kommunikation med Melissa men febrilt aktiv på andra sätt. Av omsorg och säkerhet övervakar han i smyg sin tonårsdotter, samtidigt som han försöker respektera hennes integritet och utforskande av världen: ”Jag stod i buskarna och tog ansvar. Jag såg honom från kullen. Han syntes genom fönstret.”
Tystnad, hemligheter och oklara motiv framträder mot en fond av pappans opålitliga berättande. En urban atmosfär med blandad bebyggelse som kunde varit var som helst. Trots att romanen är så kort håller jag på att storkna av de noggranna men många intetsägande detaljerna i pappans redogörelse. Jag fattar konceptet. Bryr jag mig om vems toalett han lånar? Jag har redan läst Olysseus. Tankarna går till Tomas Larssons Fyrbåken som också kunde ha besparat läsaren fullständiga detaljer från vardagen, som var det lättas kiss. Jag är heller inte säker på att klassperspektivet behövs, eller om det bara känns konstlat.
Till slut girar ändå romanen och flera möjliga sanningar öppnar sig för läsaren. Har pappan mördat allihop och låtsats oroa sig för dottern för att skapa alibi? Har mor och dotter lämnat honom för länge sedan och han bor kvar ensam? Har socialen tagit Melissa? Har hon rymt eller tagit livet av sig? Är det ännu mörkare? Hade pappan kunnat ändra på någonting? Han fortsätter sina rastlösa, felriktade ansträngningar.
”Så här i efterhand förstår jag att jag svek henne men då tänkte jag precis tvärtom, att det var hon som svek mig”, inleds Larssons roman. Forskning har visat att änkemän är mindre benägna än änkor att inta ett barncentrerat föräldraperspektiv. Hem där mamman har dött upplevs som mindre stabila och pappan är mindre känslomässigt närvarande för barnet än i familjer där mamman är överlevaren [1]. En studie av 1800-talets Sundsvall visade att 60% av de mödralösa barnen och 30% av faderlösa dog innan de fyllt 15 år, men bara 25% om båda föräldrarna var vid liv [2]. Barn försöker hitta egna strategier för att hantera föräldrarnas otillgänglighet och opålitlighet.
Titeln, Den dagen den sorgen, är lysande. Den innefattar tidsrymden Blott en dag, pekar på vardagen pappan kämpar sig igenom, visar på nedtoningen av förlusttraumat båda lever med, och pekar fram mot när det outhärdliga inte längre kan förnekas.
En roman om komplext föräldraskap, barns utsatthet, manlig sorg och depression.
Titel: Den dagen den sorgen : roman
Författare: Jesper Larsson
ISBN 9789189389083
Publicerad: Stockholm, Nirstedt/litteratur, 2021
Ref
[1] YOPP, J.M. et al. (2015) ‘Overlooked and underserved: Widowed fathers with dependent-age children’, Palliative & Supportive Care, 13(5), pp. 1325–1334. doi:10.1017/S1478951514001321.
[2] Andersson, T., Högberg, U. and Akerman, S. (1996) ‘Survival of orphans in 19th century Sweden–the importance of remarriages’, Acta paediatrica (Oslo, Norway : 1992), 85(8), pp. 981–985. doi:10.1111/j.1651-2227.1996.tb14198.x.