En dag i öknen av Anna Axfors

Jag tycker väldigt mycket om Anna Axfors skildring som med humor, klarsyn och utsökt språk sätter ord på vad det innebär att vara och bära en människa, och relaterar till kulturens och samhällets idé om moderskap och hemliv. Romantiska bedrägerier när sanningen ligger närmre att mor och barn är kedjade vid varandra som fångar. Axfors berättarjag torkar bord, viker tvätt och kastar boll, väntandes på undret då källan springer fram ur torra sanden.

Driftens väg av Lise Tremblay

Lise Tremblay är en iakttagare med människokärlek. Driftens väg, som är Tremblays bästa hittills, är uppbyggd av fem noveller om skildrar kvinnor i övergång från arbetsliv till pensionärstiden. De invecklade äktenskapen är över. Tremblay placerar sina karaktärer med kappsäck på hemvägen, där de får återerövra sin frihet och återskapa sina egna rum.

Zorn : ett liv, en tid av Per Svensson

Jag har alltid tänkt på Zorn som en målare av rumpor. De nakna, frodiga kvinnokropparna har följt mig genom livet. Kanske är det för rötterna i Dalarna som jag har varit omgiven av Zornsk lösryckthet. Upptryckta på brödspadar i sommarstugor. Över kökssoffor med kakor och saft. Det blev en första normalisering av exponeringen av kvinnokroppen och asymmetrin tycktes mig olustig redan som förskolebarn. Zorns nakenhet kritiserades redan på 1800-talet, då ur ett klassperspektiv.

Som uttrarna av Sara Krondahl – om den globala omsorgskrisen

Efter Lisa Gidlöfs poesisamling om harar förväntade jag mig att Sara Krondahls debutverk från Vendels förlag skulle servera mer av den nordiska faunan.

Sara Krondahls Som uttrarna handlar istället om den globala omsorgskrisen, ur ett mindre vanligt perspektiv. Diktjaget får sitt första jobb, ett omsorgsarbete inom hemtjänsten, som både hon och organisationen är illa rustade för. Diktjaget går sina rundor, bland annat till det gamla paret vars omfamning bildar titeln.

Årets 2023

Årets mest oväntade: Hamlet.
Årets klassiker: Ex-wife av Ursula Parrott. Publicerades anonymt 1929, nyutgåva 2023. New York-roman från one-night-stand-eran.
Årets kvinnokamp: Marzahn mon amour av Katja Oskamp (här). Storhet är att göra små ting.
Årets gråtfest: Ingen fest men många tårar under läsningen av Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död av Lina Schollin Ask (här).
Årets gapflabb: The World Is Full of Married Men på Intiman, baserad på en Jackie Collins-roman. Skådespelare leker med Barbiedockor på scen. Spännande perspektivväxlingar, igenkänning och skratt.