Jag sträckläste den här romanen under en het sommardag. Lite formulaisk, men kanske för att det var första bok efter James Joyce. Rapp handling. Klass, kläder och kolonialism. Två opålitliga berättare dricker te och gin i Nordafrika. Christine Mangan har valt att skildra iakttagelser om det sociala spelet, vilket är ett säkert kort. Den fattiga flickan med dunkel bakgrund möter den sköra lilla rika flickan som inte vet att ta vara på sig.