
Duras bok, som sammanställer krönikor hon skrev för Libération 1980, börjar på stranden i Normandie. Den börjar där Yann Andréa Steiner slutar: barnen, Hôtel Roches Noir, raden av oljetankrar vid Antifer.

Duras bok, som sammanställer krönikor hon skrev för Libération 1980, börjar på stranden i Normandie. Den börjar där Yann Andréa Steiner slutar: barnen, Hôtel Roches Noir, raden av oljetankrar vid Antifer.

Om jag säger Indien…? frågar Kulturkollo på sin veckoutmaning.
Jag säger Arundhati Roy, som vi pratade om på min bokcirkel förra veckan. Vi hade läst Den yttersta lyckans ministerium, och inte alla var förtjusta över politisk aktivism förpackad i skönlitteratur. Men hade vi läst annars?

Vi skrubbade blåmusslor till Franz Schuberts käcka An Sylvia efter att jag läst Friederike Mayröckes poesisamling Om omfamningar, som refererar till verket. Åh Sylvia är en text från en Shakespearekomedi. Musiken harmonierar möjligen med diktsamlingens illustrationer – en naivistisk råhet som slår an en humoristisk ton till saknad.

Jag ville först inte ta till mig diktsamlingen på temat Alzheimers. Den fick stå till sig i bokhyllan. Alzheimers är en ovälkommen gäst vid vårt bord.
Men det är ett smakfullt, ömsint verk jag möter i Maria Seisenbachers fjärde diktsamling, den första översatt till svenska. En mor är sjuk, språket har förändrats. Kroppen har åldrats, men händerna griper, ibland krampaktigt. Almanackan faller sönder.
En underbar, brokig roman med ett myller av karaktärer och trådar med kärlek, filosofi och politik. Arundhati Roy konceptualiserar mångfald och den minsta människans skönhet i ett grymt samhälle där bot och ovilja verkar oupplösliga.

Fyra snabba om påsken på Kulturkollos veckoutmaning.
Påskhelgen – grymt avkopplande. Egentligen gör en väl lika mycket som till jul, med släkt och ritualer, men upploppet är mindre och ljuset har kommit tillbaka. Vi har haft härliga vårsemestrar i Holland-Belgien och Skottland. I år blev det Bornholm på bekvämt avstånd.

”Det som var värdefullt var inte jag, utan den fernissa av restriktioner och regler som dolde mig”, skriver Tara Westover i sin självbiografi om uppväxten i en isolerad mormonfamilj som rustar för undergången. När Jesus kommer tillbaka är familjen redo med en nedgrävd bensintank, vapen och ett vinterförråd av konserverade persikor.
Vad surrar, brusar och bökar i ditt huvud? frågar Fanny på Kulturkollo.
Jag grämer mig över att jag missade chansen att köpa Finna sig på bokrean i pappersexemplar. Jag orkade inte stå i kö, och när jag kom dit två veckor senare var boken slut. Vi hade högläsning ur Lidbecks debutroman under familjemiddagarna påsken 2018. Man skrattar när det gör för ont för att gråta.

Vi håller på med binge-watching av Great British Bake Off säsong nio. Matlagningsprogrammet har klarat övergången från BBC One till Channel 4 väldigt bra, med nya presentatörer och en ny domare.

Det var ett tag sedan jag hakade på Kulturkollos veckoutmaning, även om jag är en flitig läsare av andras inlägg. Vem hade anat att hela bokbloggarvärlden lyssnade på Rammstein?