
Luise Glücks poesisamling Averno sysselsätter sig med övergångar: dygnets, årstidernas, barndomens och vuxenvärldens. Liv och död. Vad händer när passagerna är vikdörrar?

Luise Glücks poesisamling Averno sysselsätter sig med övergångar: dygnets, årstidernas, barndomens och vuxenvärldens. Liv och död. Vad händer när passagerna är vikdörrar?

Michael Ondaatjes Anils skugga skildrar inbördeskriget i postkolonialistiska Sri Lanka. Den handlar om att leva vidare, efter våldet, och vid dess sida.
Anil är född i Sri Lanka och återvänder efter lång bortavaro. Efter ett dåligt äktenskap under studenttiden har hon funnit sin plats i livet som rättsmedicinare. Övergiven av sin väninna som fått Alzheimer har hon åkt ifrån sin gifte älskare, författaren Cullis, efter en dramatisk weekend.

Jag lånar alltid hem för många böcker från biblioteket. Jag har inte en chans att läsa allihop, men det är så mycket jag vill läsa. Jag tycker om att provläsa och se om jag inte fastnar för något oväntat. Om inte annat bidrar jag till biblioteksersättningen.
En vildvuxen sorgbukett strukturerad med typografi. Naja Marie Aidts fragmentariska Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka innehåller dagboksanteckningar, drömmar, brev, poesi, utdrag ur essäer och ordböcker. Ibland känns texten nästan oredigerad. Berättelsen rullas fram bit för bit: telefonsamtalet i natten då 25-årige sonen Carl snedtänt, hoppat ut från femte våningen, och hamnat i respirator på Rikshospitalet, där han förklaras hjärndöd.
Big house novelist var en etikett som klistrades på irländske modernisten Elizabeth Bowen, vars litterära miljöer omfattade herresäten med tjänstefolk. I novellsamlingen Älskaren som var en demon och andra berättelser har andra världskriget drabbat dem. Husen är sönderbombade, tidigare främlingar och ojämnlikar samsas av nödtvång. De priviligierade har dragit skynken över sina dyrbara ägodelar och retirerat till enstaka rum. De dricker te och klamrar sig fast vid etikett och svunnen värdighet, äter ståndaktigt omelett gjord på äggpulver.

Den var en slump att jag plockade upp en av Kristian Carlssons många diktsamlingar. Jag tänker att jag borde läsa (ännu) mer poesi, och jag gillar Hanna Riisager och hennes coola förlagsnamn. Men det här var inte Dockhaveri utan Smockadoll. Dockadoll, spela roll.

En islykta från den yttersta utposten. Varlam Sjalamovs litterära skildring av livet som straffånge i lägervärlden under Stalins terror är ett svidande, svindlande verk.

I mitt förra liv fick jag underkänt på en gradering. Jag hade varit skadad och inte kunnat träna, men gick ändå upp. Tillfällena kom inte ofta. Jag hade köpt en ny hakama, och hade min nya, fina gi. När jag med tårar i ögonen läste resultatet tänkte jag: ”Jag som var så fin.”
Kulturkollos veckoutmaning är en monsterlista att fylla i:
Årets mest oväntade: Att S.A. skulle utläsas AS
Årets klassiker: Buddenbrooks av Thomas Mann. Bokcirkelbok inspirerad av Husmoderns död.
Årets knock out: Sara Danius lyser ljusare och klarare för varje dag.
Årets kvinnokamp: Katarina Wennstams Har du ingen humor?
Årets gapflabb: Johanna Frids Nora eller Brinn Oslo brinn (här).

Kanske var det fler som ställdes inför en nygammal litterär tradition nyårsafton 2018, och själva deklamerade poesi i sin gemenskap. Det kändes högtidligt och mysigt att samla alla vuxna vid granen och läsa innan tolvslaget.