Romanen skildrar horan-madonnan i form av två väninnor, Rose och Solange, som växer upp sida vid sida under skilda omständigheter i en baskisk by under andra hälften av 1900-talet. Roses mamma förmedlar medelklassens borgerliga ideal: pianolektioner, heminredning och till och med p-piller åt dottern. Solange är däremot vild och lösare hållen. Hon blir gravid och genomlider en fruktansvärd förlossning som 15-åring. Hon knyter aldrig an till sonen Thierry, som uppfostras av Solanges mamma medan Solange själv drar till teaterskolan, och senare till Paris, London och Kalifornien, där det sanna glamourösa livet verkar ouppnåeligt. ”Den fula lilla ankungen från byn som förvandlats till en Hollywoodhöna”, reflekterar Rose.
Rose tar den akademiska vägen, utbildar sig till psykolog på universitetet och har sedan tonåren varit tillsammans med Christian. Han älskar henne innerligt, även trettio år senare. Rose flyttar ensam till Paris och gör sin egen resa genom hierarkierna. I början är det fruktansvärt: timmar av pendling, världens sorger på hennes psykologaxlar, och män som förföljer och tafsar. Hon lyckas till slut få tag i en liten lägenhet i ett trevligt område, även om hissen är reserverad för chambres bonnes. Hon vågar sig ut på restaurang och lär sig freda sig i tunnelbanan. Rose och Christian gifter sig. Ekonomin är knapp. Ska de flytta tillbaka till landet, eller ska de stanna i Paris?
Romanens klimax utspelar sig på Solanges premiärfest i Los Angeles, dit Roses familj reser. Där ska Solanges efterlängtade stund i strålkastarljuset äntligen komma. Den dröjer lite till.
Språket är förvånansvärt rockigt för att komma ur franskan. Det finns fina skildringar av musik, konserter och den extatiska närvaron i performance. Solanges stilsäkra öga spinner vidare på det franska geniet för stil, kläder och djärvt, drömskt snille. Alltsammans très chic.
Horan-madonnan-polaritet är klassisk i litteraturen, särskilt i fransk prosa. Rose är ankaret i tillvaron. Solange flyr ”…till en så kallat ”artificiell” värld men som hon tycker verkar vara den enda verkliga, den enda drägliga…” Hela tiden saknar hon Brice, den vackre killen från en söderhavsnation som hon delade lägenhet med i Paris. Jean Paul Gaultiers första svarta modell, som öppnade dörrar till queerklubbar, kändisar och många viktiga platser. Solange har öga för det rätta, men inte pengar. Hon hankar sig fram.
Att ingen av dem har pengar, det gillar jag. Att som ung vuxen sakna pengar, oavsett nivå, är ändå en universell erfarenhet. Romanen påminner delvis om klassiska rags-to-riches-berättelser, men här lockar inte rikedom utan vackra kulisser. Jag tänker på Danielle Steels Star, som jag läste som tonåring: från ranchen till rampljuset via längtan och uppoffringar.
Romanen bär ett djupt patos för kvinnohälsa och kvinnors rättigheter. Det fångas i vardagstafsandet på tunnelbanan, preventivmedlens tysta förhandlingar och förlossningsvårdens brutala realitet. Den fastspända tonårsflickkroppen, smärtan som inte låter sig beskrivas, vävs in med rå, kroppslig närvaro. Barn under 18 år ska inte föda barn. Bäckenet är inte redo. Inte psyket heller. ”De promenerar i världen. Men världen är placerad på ett jättestort plågsamt maskineri som använder kvinnokroppen som kugghjul så att mänskligheten kan promenera på den, dricka sitt kaffe, födas och dö till ljuset av kolvarna”, reflekterar Darrieussecq.
Berättarperspektivet, särskilt kring Solange, är inte alltid konsekvent. Det drar ibland in vetenskapliga paralleller trots att Solange själv verkar ointresserad av sånt. Här lägger Darrieussecq i en egen växel – klarsynt, ojämn men omistlig i kvinnomaskineriet.
Behövs glamouren? Hade vi läst utan glittret, flörten, svartklubbarna? Brudklänningen i papper som förgås i regnet? Pas du tout. Läsaren får helt enkelt plocka i sig Darrieussecqs mer essäistiska reflektioner som russin i den granna askungesagan.
Uppföljaren tar väl vid när klockan slår tolv.
Titel: Att tillverka en kvinna (Fabriquer une femme)
Författare: Marie Darrieussecq
Översättning: Lisa Lindberg
ISBN 9789113139050
Publicerad: Stockholm, Norstedts, 2025