Marguerite Yourcenar, född 1903 med silversked och säkert utsökt brysselsk spets i vaggan, skildrar slottet Chenonceaux i Loiredalen. Beläst, berest och rörlig i tanken skrev hon denna förnämliga essäbok som är ett slags slottets biografi.
Tonen är aristokratisk, varmt förtrogen men kyligt iakttagande, som om Yourcenar både deltog i och dissekerade det spektakel som utspelat sig inom Chenonceaux murar. Ett spel på liv och död där intrigspelet för att få vistas här var allting värt.
Prosan är elegant, oerhört faktaspäckad och samtidigt poetisk, ofta med en perspektivförskjutning mot slutet av de många bisatser som skulle ha gjort Proust tillfredsställd, och som får historien att vrida sig ett varv till. Vilken berättare! Här möter vi slottsfruar som påminner om det Sara Danius kallade husmodern som suverän: kallblodig, stolt, ansiktet orört medan älskare, hov och revolutioner virvlar runt hennes spegelbord.
Det är som en saga. ”Platsen där hennes nattliga drömmeri infann sig är nu ogripbar luft”, skriver Yourcenar om en skuldsatt drottningsmoderns sovrum. Ett ogripbart historiskt slottsliv sipprar bort i moderniteten. Undertiteln ”kvinnornas slott” försöker sälja essäboken som ett jämlikhetsspel, men vi vet hur fransmännen hanterar sådant.
Ah, vad kan man inte åstadkomma med skönhet, rikedom och ett eget slott? Mycket roligare än att läsa om statarna.
En mix av historielektion och eskapism. Avnjut med Sauternes.
Titel: Ah, mon beau château : Chenonceaux – kvinnornas slott
Författare: Marguerite Yourcenar, 1903-1987
Översättning, förord & noter: Kajsa Andersson, 1938-
ISBN 9789172478039
Publicerad: Malmö : Ellerströms förlag, 2026