Ett secondhandfynd: en memoar av en svensk främlingslegionär som stred i Nordafrikas ökentrakter på 1930- och 1940-talet. Jag fastnade för beskrivningarna av törsten. Vettlösa vandringar med alltför litet vatten, bortom vad människokroppen förmår. Varje legionär har två vattenflaskor om två liter, och ena ska överlämnas till köket för matlagning vid dagsetappens slut. Lämnas inte vattenflaskan får han ingen lagad mat. Marschera eller dö, lyder ett av legionens valspråk. 38 döda räknar de ett uppdrag, oräknat legionärer som rymt i öknen. Främlingslegionen framstår som ett Squid Game på franska med de de extrema längder människor kan gå till för att fly från fattigdom, fred- och rotlöshet.

Ett obligatoriskt inslag i semesterläsningen är en avrostningsbok på franska. Det blev La voie française av Bruno le Maire som jag plockade upp under mellanlandning på Paris-Charles de Gaulle. Jag gillar designen och att språknivån är begriplig. Den sjuder av fransk storvulenhet.

Unga Rosanna Hawkins i 1800-talets Manchester försörjer sig på att kopiera renässansens mästerverk. Hennes arbetsgivare Anton säljer hennes reproduktioner till välbärgade. När Rosanna studerar förlagor på den stora konstutställningen möter hon polisinspektör Martin Harrison. Rosanna undervisar Martin om etsningar. Kyssen hägrar. Men snart finner sig Rosanna vara ovillig möjliggörare till ett allvarligt brott.