Bloggens huvudkategori av inlägg. Recensionerna av lästa böcker, helt enkelt.
Nöden har ingen lag, men hur är det strax däröver? Vad är det moraliskt rätta i en orättvis värld när man har att sörja för de sina? Min Jin Lees koreanska släktdrama Pachinko utspelar sig till stor del i Japans utanförskapsområden, och för tankarna till Arthur Goldens En geishas memoarer och Ola Larsmos Swede Hollow.
Jag började läsa Taïa från slutet av hans produktion. Tydligen är polyfonin en berättarteknik Taïa använder först i Ett land att dö i – en kollektivroman där alla lever i exil och aldrig möts, bara genom ställföreträdande hälsningar:
Monique tyckte att läkaryrket var det finaste, men var för bräcklig för att stå ut med det kliniska arbetet under sitt första studieår. Hon blev gravid och gifte sig med läkarkandidaten Maurice, och paret byggde upp ett gemensamt liv med små medel efter andra världskriget.
Förlåten skildrar det borgerliga livet som pågår samtidigt som allt det man inte kan hantera eller tala om. Varför har skärgårdsidyllen inget rep till att rigga upp hängmattan?
Att döden redan länge har gått vid vår sida är ingen överraskning för oss från Ingmar Bergman-land. Inger Christensen såg döden själv på fjärilsvingen. TS Eliot lät hen gå bredvid på vägen i The Waste Land.
Eva Ström skor sin Fröken Julie i de människokärlekens krafter som fanns redan på Strindbergs tid, och visar hennes väg bortom den stängda dörren i slutet av korridoren.
I begynnelsen var ordet, och det stod alla fritt att ta det till sitt hjärta och använda det för att ge sitt liv nerv, glans och evighet. Huvudkaraktären i Valeria Luisellis roman Historien om mina tänder räds inte de värsta skrönorna. Han samlar på berättelser.
Som att dricka för många cocktails, däcka i en prinsesstårta och vakna insvept i en sammetsgardin, utan baksmälla. Charlotte Aquilonius debutroman är pastisch i en guldram.
Jag började högläsa Ædnans inledning medan min treåring satt vid middagsbordet och pillade med sin kyckling. En win-win där jag fick läsa och han fick sällskap, tänkte jag. Vilken litterär moder jag var som stimulerade hans språkutveckling med vuxenpoesi och breddade hans föreställningsvärld.
Agnes Lidbecks Ur utspelar sig i våtlandet mellan naturens teori och praktik. Skolade ord står nedstuckna i en organisk markvegetation, som syntetisk medicin.
Diktjaget längtar efter shinrin-yoku, tänker jag. Ett skogsbad.