Mitt barn är en långdikt om vardagslivet som förstagångsförälder i Köpenhamn. Om förlossning och föräldraskap, det underbara och efterlängtade, som samtidigt tär på relationen till en själv och andra.
Mitt barn av Cecilie Lind
Rak i ryggen
en bokblogg
Valborg på nyår
Jag fick hämta mitt reserverade material utomhus. En bibliotekarie tog emot min legitimation i en överräckningskorg genom en plexiglaslucka, och kom ut med boken genom en sidodörr.
Hamnet av Maggie O’Farrell
Omslagets H är lika sirligt dekorerad som prosan inuti. En historisk roman om förlagan till Shakespeares Hamlet, en pojke med hår som spunnet guld, duktig i skolan. Odödliggjord i dramat vid en ålder han inte hann uppnå, eftersom pesten tog honom. Hamnet är förstfödd tvilling, så lik sin syster att han kunnat byta plats med henne: ”Det är som en spegel, hade han sagt. Eller som om de var samma person, kluven mitt itu.”
Hemma med Hamnet
Biblioteken har stängt och mina enda låneböcker – med plötsligt obegränsad lånetid – är Maggie O’Farrells Hamnet och en Houellebecq. Hamnet är absolut förtjusande, helt annorlunda än Ett hjärtslag från döden som kom för några år sedan. Två representanter ur Guardians författarpanel nämnde Hamnet som årets bästa.
Nattavaara av Engström & Richert
Jag föll för titeln, Nattavaara. En småort i svenska Tornedalen, tre mil från byn där mina föräldrar träffades. Pappa sökte sig dit för alla lönepåslag: glesbygdstillägg och kallortstillägg. Jag har hört om vintern och sinnelaget. När jag börjar läsa Nattavaara förväntar jag mig mörker.
Livet efter dig av Jojo Moyes: feelgood med substans
Livet efter dig berättar om 28-åriga Louisa Clark, brittisk arbetarklass utan formella meriter och driv, och egensinnig klädsmak. Hon bor kvar hemma och bidrar till familjens försörjning genom sitt caféjobb, när det mysiga lilla caféet slår igen.
Dina händer var fulla av liv av Suad Ali
Efter en prolog i Sandviken år 2000, där huvudpersonen Nora får en plågsam hennatatuering, får läsaren följa med tillbaka till hennes uppväxt i Somalia. Läkardottern Nora är uppvuxen i ett vackert hus i Mogadishu, och var stadens bästa gymnasielärare när kriget kom.
Glück och att höra med ögonen
Min bokblogg slog besöksrekord när det tillkännagavs att Louise Glück tilldelats Nobelpriset 2020. Det finns mycket att glädjas åt, och jag är också förtjust och lättad över en stor poet som föredrar att uppleva poesi inuti sitt eget huvud.
Det finns en tolv minuter lång ljudupptagning med Luise Glück från The American Academy of Achievement daterad 27 oktober 2012 i min podcast-spelare. Sekvensen finns inte med i intervjumaterialet på organisationens hemsida, och är kanske från ett annat tillfälle. Glück läser ett par dikter från A Village Life, som kom 2009. Hon besvarar en fråga om vad poesi är för henne:
Nocilla dream av Agustín Fernández Mallo
Sällan är en djärvt experimentell roman så lättläst, varm och vansinnigt underbar som Agustín Fernández Mallos Nocilla dream. Romanen är löst sammanhållen kring en poppel som håller döden stången i Nevadaöknen utmed väg US50. Poppeln är ett skoträd – en vuxenvariant av ett nappträd – och har sett mänsklighetens alla problem: våld, trolöshet, egoism, miljöförstöring, korruption, migration, vetenskap och hunger. Den kan bara sträcka rötterna mot vattenådern.
Morgon i rött
Onsdagsmorgnarna går till att packa utflyktsväskan, men ofta finns en stund till te och läsning. Sara Danius Sidenkatedralen är ännu vackrare än på bild, med hårdpärmens insida klädd i blommönstret som blivit hennes signum. När en bläddrar i boken skymtar det i bakgrunden.