Jag firade nyligen 10 år som förälder. Det händer mycket med läsvanorna på ett decennium. Året innan första barnet jobbade jag i Reykjavik och läste deckare på isländska. Jag läste Samuel Shems House of God, facklitteratur för jämnan, och mycket chick-lit som jag köpte i London. Jag behövde fluffet för balans.
Nu ryms det egna läsandet på en smal remsa mellan diskning och nattning. Ju mer kondenserade volymer, ju bättre. Tegelstenar som passerat är Odysseus och Buddenbrooks, och det bara för att Sara Danius talade sig varm om dem i Husmoderns död. Jag har slutat köpa pocket om det finns inbundet, vilket ledde till att jag råkade läsa Joyce i fel översättning. Doh.
Om jag gått från chick-lit till kvalitetslitteratur på tio år kanske jag läser sci-fi om tjugo. Eller blir en sån där bakåtsträvare som bara läser 1800-talsförfattare.