Far och dotter skjuter prick på mors klänningar i skogen. Mor gråter över de sotiga hålen. Så försvinner hon spårlöst. Dottern Lo är fången i sin kognitiva bur, med far arkitekten som kör runt om natten i sin bil. Hon kräks av sprit och tabletter. När polisen frågar om hennes far någonsin har varit våldsam svarar Lo att hon sett sin mor med resväskor i handen.
Darling River är fruktansvärt vackert skriven, om skönhet, våld och rotlöshet. Om kroppen som objekt och organism, oskyddad och gränslös. En sammetssvart motberättelse till nymfettskildringens illusoriska yta. Karaktärer som inte får vara i samklang med sin biologiska ålder. Eller leva sina liv i fred. De driver i en egentligen ganska vacker värld, utan frihet och framtid.
Romanen är uppbyggd av flera berättelser, en kvartett med tillhörande encyklopedi. Lolitavariationer som undertiteln antyder, som speglas i varandra. ”Spegeln har alltid förväxlat henne med någon annan”, skriver Stridsberg om Lo. ”Jag är bara en liten skiss till en människa”, säger Dolores. ”Eftersom dina pupiller är så stora ser jag bara mig själv. Du är inte här och kommer aldrig att vara det”, utropar en man.
Det är återkommande olycksplatser. Poetiskt naturalistiska skildringar av kvinnan som skådeplats. Bredvid fjärilarna och snön finns solkigheten. Hennes hy och feta hår, hennes bruna tänder. Smutsigt tyg och lerigt vatten. Samtidigt det vita, blonda. Och graviditeterna, barnsängen, synrubbningarna. Det feta fosterfettet i burken. Den rena naturen. Språket är så stilrent, sammanfattat av Stridsbergs ryske läkare: ”Jag skriver ner era tankar. Fjärilar. Speglar. Aska. En liten kista av ljus som glider fram genom allt detta mörker.”
Det var länge sedan jag läste Nabokovs Lolita, jag har inte vågat mig på en omläsning sedan jag fick barn. Jag tänker också på John Fowles Samlaren, på Yanagiharas Ett litet liv, och på Lisa Gidlöfs Flickan.
Jag har läst delar av Stridsbergs Beckomberga – Ode till min familj (2014), men fastnade inte för den. Kärlekens Antarktis (2018) valde jag bort, idén att skriva om en styckmördad kvinna verkade motbjudande, men nu har jag lyssnat på utdrag ur romanen på Sveriges Radio, och den verkar vara fint och respektfyllt gjord.
Sara Stridsberg har nu i januari 2021 valts in som ny ledamot i Samfundet De Nio, som alltmer framstår som Sveriges riktiga akademi.
Titel: Darling river : Doloresvariationer
Författare: Sara Stridsberg, 1972-
ISBN 9789100122683
Publicerad: Stockholm : Bonnier, 2010