Som i en Linda Montano-performance går huvudpersonen i Ottessa Moshfeghs roman all in med tabletterna. Berättaren är strax över 20, vacker som en modell, ekonomiskt fri och har en Ivy Legue-examen i konstvetenskap. Men hon har nyligen förlorat sina båda föräldrar, som gett henne materiell trygghet men aldrig erbjudit henne någon nära känslomässig relation. Smärtan är outhärdlig.
Med hjälp av sin tveksamma psykiater försätter hon sig själv i ett års kemisk dvala,. ”Förhoppningen var att jag hade läkt ihop så pass bra efter ett halvår i ide att jag hade blivit immun mot smärtsamma minnen”, tänker huvudpersonen när hon på försök stiger upp till ytan på nyårsafton.
Hon förtjänar inte sin trofasta väninna Reva som regelbundet besöker henne i hennes tilltagande misär. När Revas mor dör kommer berättaren mot alla odds på begravningen, och tillbringar lite tid i Revas familjs hus med billiga saker och dålig luft. Där upptäcker hon Revas fördolda high school-liv, och att väninnan nästan utplånat sig själv för att kunna smälta in på college på Manhattan. Den Reva hon känner dämpar sig ångest med gin och söker tröst hos berättaren, som om de hade en normal vänskapsrelation. ”Reva kunde bli arg, upprörd, deprimerad, extatisk. Jag blev inte det. Jag vägrade. Jag kände hellre ingenting, var hellre tom. //…// Okej. Låt mig vara en kall häxa. Låt mig vara isdrottningen”, säger berättaren.
Jag verkligen avskyr drogromantik, och Moshfegh redogör för alla preparat. Temazepam, zolpidem, difenhydramin. Risperdal, rävgiftet min sjuke far fick i dubbeldos för att inte göra så mycket motstånd under serien av rumsisoleringar under covidvintern 2020/21. Det tog honom två inneliggande vårdtillfällen med oklar medvetslöshet innan han blev av med skiten. Moshfeghs huvudperson tar dem frivilligt.
Det som fördjupar Moshfeghs roman är att hon placerar den i ett historiskt sammanhang med terrordådet den 11 september. Reva, den trofasta och sympatiska av karaktärerna, blir omplacerad till tvillingtornen när hennes jobbromans kommer på skam. Också berättarens otrevliga älskare, finansmannen Trevor, jobbar där.
My Year of Rest and Relaxation är Ottessa Moshfeghs tredje roman. Med ungdomlig nonchalans och arrogans avhandlar den sorg på flera plan, vänskap och familjeband. Att även de mest imperfekta mänskliga relationer bär drag av omistlighet. Den stora orättvisan att vissa inte vill leva sitt liv utan kastar bort det, medan andra, som vill leva, dör. Tidvis motbjudande läsning till en oerhörd slutmening.
TItel: Ett år av vila och avkoppling
Författare: Ottessa Moshfegh
Titel i original: My year of rest & relaxation
Översättning: Alva Dahl
ISBN 9789177819233
Publicerad: Stockholm, Modernista, 2019
Rec-ex? Nix