Lund prövar Uppsalas “Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större”.
Det är efterlängtat att politiker tar avstånd från varje skymt av stöd till terrorism. Vi är intill döden trötta på att andra utnyttjar vår strävan att vara den större människan.
Men i debatten kring Lunds fristadsförfattare kan man inte kräva ideologisk lojalitet av fristadsförfattaren själv. Lojalitetskonflikten ligger hos politiken: mellan ansvaret att förvalta skattebetalarnas pengar och ansvaret att försvara yttrandefrihet, ingångna avtal och idén om fristaden som en plats för obekväma röster.
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Man trodde man beställde en falafel men fick kebab med allt på. Det var inte drömprinsen och man levde inte lyckliga alla sina dagar. I Barry Levinsons film Wag the Dog befriar de en dömd fånge i en cynisk charad för att vända en hotande politisk skandal till en hjältesaga. Lund var inte ute efter charader eller moraliskt kapital, utan gjorde något äkta: ett skyddsrum för komplexa människor.
Lund behöver inte dela en fristadsförfattares alla åsikter för att hålla löftet om en fristad. Katedralen är byggd i sten.