Jag hade förstås sett flera av Nora Ephrons filmer. När Harry mötte Sally var jag för ung för, men jag har sett You’ve Got Mail och Julie & Julia. De flesta känner nog till Nora Ephron som manusförfattare. Själv upptäcker jag här skribenten Nora Ephron.
I Feel Bad About My Neck är en samling essäer Ephron skrev när hon passerat sextio och började fundera över åldrande, kroppen och allt det som försvinner med tiden. Det handlar om halsar, barn som flyttar hemifrån, lägenhetsflyttar, New York och maträtter som plötsligt försvunnit ur ens liv.
Ephron skämtar om hur hennes väninnor plötsligt dyker upp i polotröjor och höga kragar för att dölja sina halsar. Själv sörjer hon att hon tog sin egen hals för given. Hon ägnade aldrig en tanke åt att den var vacker förrän den inte var det längre.
I ett annat kapitel driver hon med den nästan religiösa övertygelsen att ett nytt liv väntar bara man rensar tillräckligt mycket:
“We had taken stock. We had been cleansed. We had died and been reborn.”
Hon både tror på känslan och driver med den.
Senare återfinner hon en kålstrudel som hon inte ätit på åratal. Först avfärdar hon tanken på ett litterärt Proust-ögonblick, men ägnar sedan flera sidor åt att beskriva exakt ett sådant.
“I have no intention of trying to make cabbage strudel myself. And I still haven’t read more than the first chapter of Proust.”
Och några sidor senare:
“Maybe in my next life I’ll make cabbage strudel and read all of Proust.”
Ephron känner till alla referenser, alla stora formuleringar och alla klichéer. Hon har hört dem, läst dem och förmodligen själv använt dem. Därför känner hon igen dem när de dyker upp i hennes eget liv, och driver med dem. Hon verkar helt ointresserad av att göra bildningen till en statussymbol.
Ephron är sentimental och osentimental samtidigt. Stora livsfrågor möter praktiska vardagsdetaljer. En flytt blir en pånyttfödelse, kålstrudel en madeleinekaka. Hon vet att det är lite löjligt. Men hon vet också att det är sant.
Det som stannar kvar hos mig är Nora Ephrons joie de vivre. Hon har sett tillräckligt mycket av livet för att genomskåda både sig själv och andra, men inte så mycket att hon slutat förundras. Livet är allt möjligt – sorgligt, fånigt, besvärligt – men också, i sina stunder, alldeles underbart.
Jag tycker också om hennes ansikte. När jag ser intervjuer med henne på Youtube blir jag glad. I dag hade hennes ansikte kanske sett annorlunda ut, mer symmetriskt av botox, fillers eller kirurgi. Äldre bildmaterial ger en känsla av autenticitet, även om hon säkert var lika stylad som alla andra i sin generation.
I en intervju säger hon också, förvånande ödmjukt, att hon fick kämpa för att bli en bra skribent. Att det inte kom naturligt för henne. Det hade jag inte gissat.
Nora Ephron (1941–2012) var journalist, författare, manusförfattare och regissör. Efter att ha läst henne förstår jag att det var rösten som kom först.
Titel: I feel bad about my neck : and other thoughts on being a woman
Författare: Nora Ephron
ISBN 9780857526939