Landet med flest getter är Kina, följt av Pakistan och därefter Nigeria. Poesisamlingen med flest getter, både i och utanpå, är nog Malte Perssons Den fördrivna tiden. Getter är vänliga och kloka djur, men också självständiga, krångliga och tjurskalliga. En symbol för de orättfärdiga i Matteus-evangeliet.
Det är svårt att veta om det egendesignade omslaget är avsiktligt formgivet i strid med grundläggande typografiska regler, men man får förmoda det, eftersom verket är utgivet på Ellerströms. Nonsens, fabler och sånger kommer alla på olika höjd. På smutstiteln är de vertikala linjerna asymmetriska. Och runt omslaget promenerar getterna.
Innanför har Malte Persson en mycket hög nivå av språklig ekvilibrism och kontroll. Han vrider och speglar och kränger orden och stavelserna fram och tillbaka med briljans:
”Parsifal sökte den heliga graal,
Lancelot sökte en kvinna;
Pythagoras sökte harmoniska tal,
Den enbente Ahab sökte en val,
Fröknarna Bennett en man på en bal –
jag, jag försökte försvinna.”
(MP., s.62)
Heliga Maria Guds moder, hjälp mig att sluta rimma, stönar jag på knä nästa förmiddag när vi presenterats för verket på Ellerströms salong no 18. Nonsenslördag där Malte Persson framträtt med nonsensprinsessan Isabella Nilsson. Att iaktta samspelet dem emellan är rörande. Det är en väldigt rolig kväll. Jag har bara läst Malte Perssons Rilke-översättningar och barnbok, och sett hans pressbilder där han bär mörk kostym, och jag hade föreställt mig honom annorlunda. Vinet är bättre den här gången, och det finns glas istället för pappmuggar, i skön retromodell. Ellerströms har släppt ny merch. Jag som trott att jag hade vuxit ur t-shirts med tryck.
Malte Persson pratar om att rimma på gravlax. Effekten är förväntad: hjärnhalvorna lägger sig i press med ett knippe dill och börjar sitt meningslösa bakgrundsarbete. Risken med att besöka Nonsenssalongen är att en får en ny hobby.
Hemma med ett stämplat och signerat exemplar av Den fördrivna tiden bläddrar jag genast fram till Jumbogetterna som vi har hört läsas. Jag hörde getterna med J och har föreställt mig den grafemiska upprepningen av j:et som vackert ögonrim. Poesins visuella aspekter är viktiga för mig, som är uppvuxen i tystnaden. Jag är ledsen över g:et.
Min huskonstnär däremot har genast hört jumbogetter med G och blivit såld. G som i geni.
För den som vill veta mer om nonsenspoesi är det bara att hänvisa till Isabella Nilssons Vårt behov av vers med undertitel En nonsenspoetik för nervösa. I nonsens är balansakten poängen: lek, förskjutning, komik, absurditet.
Men det finns också ett glidande allvar under Malte Perssons lek. Dikten “Mer om vatten” är samtidigt en satir över identitet, hierarkier och kontroll, för att ta ett exempel. Med barnramsans språk som mask skildras tiden och döden. Masken är en scenkostym för 50 kr från Borås.
Är detta verkligen nonsens? Är det förklätt till nonsens? Vad skiljer nonsenspoesi från t.ex. Jonas Grens sonettkrans Tävlingsdräkten? Båda leker med språkbalans. Malte Persson har en ganska hård struktur av rim och meter, i alla fall för ett otränat öra som mitt. Skillnaden ska vara det meningsbärande, sägs det. Eller ligger det i det nonchalanta anslaget?
Alla kan njuta av klang, rytm och lek. Men även om nonsens verkar öppet på ytan talar det ofta till en invigd krets. Många nonsenstexter bygger på att man känner igen det som bryts. Språkleken kräver gehör, och referenserna är ibland snäva. Det smickrar läsarens ego, om man tycker att det är roligt.
Nånstans i associationsbanorna får en syn på sig själv.
Gravvax, likbålsrök, rökt lax, lax på lök.
Malte Persson går runt i sitt poetiska zoo och speglar sig i ränderna. Rilkes panter som yster. Kan när som helst bryta sig ut ur buren. Eller kan han det?
Ge mej en jet.
Titel: Den fördrivna tiden. Nonsens, fabler, sånger
Författare: Malte Persson
Förord & redaktör: Isabella Nilsson
ISBN 9789172477940
Publicerad: Ellerströms Förlag, 2026