Bloggens huvudkategori av inlägg. Recensionerna av lästa böcker, helt enkelt.
Tills alla dör av Diamant Salihu är en journalistisk dokumentär från 2021 om gängvåldet i Järvaområdet. Jag fick den rekommenderad av en kollega en av de där morgnarna när vi skakat på huvudet under pulsmötet. Ett rån mot Forex växlingskontor blir startpunkten för en våldsspiral där tio unga män dör.
Mariabiotoperna är en poetisk pilgrimsvandring i naturens katedral. Ett passivt studium av nordisk tystnad inriktat på botanik, ljus och flöden. I det andlösa finns ingen strävan efter fullkomlighet, bara här och nu. Ljuset verkar på avstånd.
Titeln röjer inte omfattningen av vad som skildras. Den vedervärdige boktjuven begränsar inte bara allmänhetens tillgänglighet till information och hotar kunskapsutbytet i samhället. Dessutom försvinner en skör 29-årig kvinna, vars sjukpension fortsatt hämtas ut. Och vad är det för kött i frysen?
Jag blir ofta nostalgisk när jag läser Vendels verk. Ett ungt förlag från den eviga ungdomens stad. Jag minns tonårens storvulna sonettförsök: A bitter cup of youth and love and loss.
En polyfon sång som flätar samman generationer på en plats. Doireann Ní Ghríofas mästerverk är litteratur om litteratur, litteratur om översättning och en tidlös berättelse om kvinnoliv. För både berättarjaget och läsaren blir Eibhlín Laoghaires klagodikt ett litterärt sanctuarium.
Diktjaget har blivit frihetsberövad utav det organiska. Särskilt obefläckad är heller inte avelsen: den vilda, sjuka ängeln efterlämnar varmt sekret och gas.
Jag älskade sista tredjedelen av Jesper Larssons debutroman. Den är oerhört väl slutförd. Protagonistens verklighet fördunklas av sorg och önsketänkande när hans 13-åriga dotter försvinner.
Emily blaster. Jag upptäckte spelet sommaren 2022, innan jag kände till Zevins roman. Ett onlinespel med enkel grafik som loopar Chopins fantasiimpromptu med plåtburksklang. Spelaren får en vers av Emily Dickinson och ska skjuta ner de fallande orden i ordning med en dekorerad pil. Den bizarra mixen av gudomlig poesi, primitivt dataspel och pangpang är barockt tjusande.
London, 1950-tal. I bokhandeln Bloomsbury Books finns 51 regler de anställda har att förhålla sig till. Londonborna kämpar med dålig ekonomi, uppdämd ilska och krigsskador där det inte längre finns hopp om bot.
Perfekt semesterläsning, tänkte jag om Jenny Odells verk med undertitel Resisting the Attention Economy. Jenny Odell är konstnär baserad i USA och med hjälp av konstnärer, musiker och filosofer förklarar hon varför vi ska sluta ge vår uppmärksamhet åt saker som inte ger djupare mening. Huvudbudskapet är att vi är mer än våra digitala avtryck; gränserna för jaget är flytande och vi förändras i mötet med andra; och tanke och dialog kräver fysisk tid och plats.