Schweiziska författaren Fleur Jaeggy är känd för sina mörka, intensiva verk. Störda karaktärer med perfekta knappar och kragar plågas av isolering, alienation och ensamhet i kalla, kusliga miljöer. Några verkar (pre)psykotiska eller hämtade ur klassisk skräck.
Jag är bror till XX inleder samlingen om tjugo noveller. Skarpt och kyligt skildrar Jaeggy underliggande spänning i ofta högborgerlig miljö. En ung man fattar inte att han bör gå på sin mors begravning. För en författarkaraktär är varje plats en mental stad kallad Negde, ryska för ingenstans. Familjen är ingen tillflyktsort, hemmet inte synonymt med trygghet, stöd och kärlek. “Tre teologiska dygder. I hennes ansiktsuttryck saknades både tron och hoppet och kärleken”, beskrivs släktens matrona.
En egenhet hos Jaeggy är att prylar har intentioner, så att gränsen mellan mänskligt och icke-mänskligt suddas ut: ”Tingen har en känsla av tillhörighet, som i en pakt. De vill inte skiljas från Iosif. De vill inte att man flyttar på dem och, om någon gör det, skyndar de tillbaka till sin plats.” Eller ”De små besticken med elfenbensskaft verkade ha något att invända, särskilt den lilla gaffeln.”
Det finns ondska, som massödeläggelsen av tvillingtornen. Syskon och tjänstfolk dör oklara dödar, kanske berättaren är mördare. I novellsamlingen förekommer på flera ställen porträtt av döda släktingar, inte som spöken utan mera som olycksbådande arv, vars skugga inte upphör att hota med mindre att man bränner den. Askesen, religionen – ett narrspel.
Jaeggys språk är kargt och sparsmakat, en särpräglad röst med hackig rytm: ”För att alla tror att det finns ett varför, i mänskliga handlingar eller impulser. En anledning. Men vilken som helst förevändning är lockande. Utan anledning. Raseri, fromhet, leda.” (F.J., s.57.)
Alienationen och likgiltigheten inför det som brukar anses eftersträvansvärt får mig att tänka på Bret Easton Ellis vampyrer i tidiga verk. Mörkret och ambitionerna i högborgerligheten för tanken till Zara Kjellners En ny gud.
Det är häftigt att kunna säga så mycket med så få ord. Jag imponeras av Jaeggers förmåga att kombinera vackert språk med något djupt obehagligt. Första-person-berättande gör att läsaren dras in i ibland sjuka huvudpersoners tankar och upplevelser på ett sätt som kan vara otäckt. Det finns så många av dem i novellsamlingen. Jaeggers karaktärer hugger din hand med gaffeln om du bjuder dem till middagsbordet.
Titel: Jag är bror till XX
Originalets titel: Sono il fratello di XX
Författare: Fleur Jaeggy ; översatt från italienskan av
Översättare: Viveca Melander
ISBN 9789188155733
Publicerad: Malmö, Nilsson förlag, 2021