Förlåten skildrar det borgerliga livet som pågår samtidigt som allt det man inte kan hantera eller tala om. Varför har skärgårdsidyllen inget rep till att rigga upp hängmattan?
Inledningen öppnar som scenanvisningen i en dramatext: Maria har varit på semester med sin son. Ellen sitter vid sitt skrivbord. En knubbig, ensamstående småbarnsmamma med omvårdnadsjobb, och en trådsmal, ensamstående affärskvinna nås så av deras gemensamma fars dödsbesked.
Systrarna och Marias femårige son beger sig till sin barndoms somrars hus på skärgårdsön, för att röja pappans kvarlåtenskap inför försäljningen. Där finns också spåren efter deras äldre halvbror Jakob, så svårt sjuk i bipolär sjukdom att han ändade sitt liv i huset. Jakob framstår till sist som bokens egentliga huvudperson.
I huset finns också farmors dagböcker, handen som satt fram mat, hämtat vid färjan, hållit telefonluren. Hon ritade kartor och planlade sin trädgård, vilken mäklaren säger ska omplaneras till något lättskött. Skadedjur, beskärning, jordförbättringar med torv – allt finns dokumenterat i farmors skrivhäften. Dagen Jakob dog skrev hon ”23 grader. Små gula plommonen skördade, koka marmelad?” (Lidbeck, s.140.)
Förlåten är en angelägen roman, om de smygande tecken vi alla borde fått lära oss lägga märke till. Det är en roman om ting, minnen, sorg och systerskap. Idyllens verklighet vid badbryggan.
Svagheterna är den distanserade berättarblicken, förutsägbarheten i det som rullas ut, de grunt utmejslade karaktärerna. Det enda överraskande är ett replikskifte på sidan 190. Scenanvisningskänslan återkommer flera gånger. Kanske ska det spegla livets lagbundenhet, man lever lågmält vidare, utför sina roller.
Småbarnsmamma-karaktärens kroppsreflektioner är ointressanta. Ge mig en fet, framgångsrik affärskvinna och en pinnsmal, kärleksfull hemtjänstmamma i så fall.
Hotet om psykisk sjukdom i släkten går igen i Lidbecks diktsamling Ur (Ellerströms, 2018; som jag skrivit om här). Uppnystandet av barndomsminnen, spänningen mellan systrarna på vuxenlivets tröskel, skildrat ur den förbiseddas perspektiv, påminner om Emma Holms Skäl (Modernista, 2017). Oförmågan att hjälpa den mest sårbare för tankarna till Alakoskis Svinalängorna (Bonnier, 2006).
”I en priviligierad barndom utspelar sig konflikterna i vackra miljöer”, inleder Lidbeck kapitel två, och jag önskar att romanen börjat så, i ekot av Tolstoj, fast jag förstår att det är berättartekniskt problematiskt. Ibland lossar ändå Lidbeck skruvtvingen: ”Diamanter av damm seglar i luften” (s.179); och ”Ellen föredrar de brantare klipporna, där Jakob ligger och torkar i hennes minne” (s.205).
Sånt hade jag behövt mer av för att göra texten levande.
Titel: Förlåten
Författare: Agnes Lidbeck, 1981-
ISBN 9789113082264
Utgiven: 2018
Förlag: Norstedts
Inköpsställen t.ex. här och här