“Vi har korsat polcirkeln och förs med av strömmen”, skriver Annie Dillard. Jag läser hennes Att lära en sten att tala i portioner i en hängmatta med utsikt över Berlins zoo. Jag kan fortfarande inte riktigt koncentrera mig.
Medan Sara Danius begravdes försvarade jag min avhandling. Det var intellektuellt minnesvärt och en psykologisk skräckupplevelse. Vilket boksläpp! När jag nästa morgon hade tid att läsa romaner igen kändes det omöjligt. Det fick bli Dillards essäer.
Annie Dillard skildrar mänsklighetens cykliska återkomst av illa utrustade expeditioner till polarområdena. Jag tyckte mycket om Bea Uursmas Expeditionen: min kärlekshistoria. Dillard skriver om August Andrées expedition, men framför allt om brittiska Franklin-expeditionen 1845. Franklin och över 100 besättningsmän dog, fast de hade seglat iväg med lödigt matsilver graverat med släktvapen. De vackra besticken drogs 100km över packisen efter att skeppen fastnat.
ISBN 9789172474000