Enrique Vila-Matas har kokat ihop en riktig skröna om shandyisterna – ett hemligt sällskap för de främsta ungkarlar som skriver litteratur. En av deras medlemmar, den dadaistiska poeten Jaques Rigaut, har genomfört det oöverträffade självmordet, efter ett misslyckat försök att avstyra pöbeln från att efterapa New Yorks unge Werther.
Herr Joyce har dragit sig ur för att slippa månadsavgift. Walter Benjamin har uppfunnit en avancerad maskin som kan avslöja om en bok är för tung och inte bärbar. Dessutom kan den på 27 olika språk projicera texten ”LEVE VERMEER” – den flamländske målare som på 1500-talet målade fotorealistiska målningar, möjligen med hjälp av en okänd teknologi med prismor.
Verket är kort och formatet oläsvänligt med sina alldeles för korta rader, men det är synnerligen bärbart, och jag tycker att den lilla romanen är helt underbar. Full av humor och underfundigheter driver den med upphöjda tankar, och är samtidigt rörande om människans längtan efter samhörighet och delaktighet i stora ting. Den utspelar sig i det fiktiva universum som skapats av västvärldens litterära kanon, och beskriver Enrique Vila-Matas imaginära avantgardistiska familj.
Kanske är Vila-Matas Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen del i den litterära tradition som Niklas Qvarnströms Turba (här) skriver in i, med ett hemligt sällskap för det litterära Malmö. Tankarna går också till Felicitas Hoppe (här), en fabulerande drömbiografi. Humorn känns igen från Vila-Matas senaste Man kommer aldrig ifrån Paris (här).
Boken verkar svår att få tag i, men jag hittade den på biblioteket. Hannele har också läst (här).
Titel: Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen
Författare: Enrique Vila-Matas, 1948-
Översättning: Miguel Ibáñez
ISBN 91-86608-37-1
Utgiven: Stockholm, Interculture,1988