Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Det är champagnedags när jag har läst ut Jakobsböckerna. Mastodontromanen är väl värd extra ansträngning och erbjuder möjligheten att återupptäcka tankar och erfarenheter från en historisk tid och applicera dem idag.

Olga Tokarczuks Jakobsböckerna är inspirerad av en historisk person, Jacob Frank (ca 1726-1791), en av de mest ökända judiska männen i Europa på sin tid. En beryktad kättare från dåvarande östra Polen (idag Ukraina) som sas idka orgier, krävde blind lydnad av sina följare, och ledde det största judiska avhoppet genom historien 1759. Jakob Frank var – enligt historiska källor – manipulativ, våldsam och grym, och utnyttjade sina följare för materiell vinning [1]. Bra stoff till litteratur, och ingen behöver tvivla på att en Nobelpristagare kan föra pennan. (Förutom Dylan då.)

Jag gillar formatet, att Jakobsböckerna får mig att tänka på Bibeln, med dess många berättare och tematik. Vissa texter är i brevform och lärjungens beundran och kärlek lyser igenom. Det finns också fotografier ur förmodat historiska böcker. Romanen börjar med en trehundra sidor lång episteltext/inledning, där man förstår det judiska folkets utsatthet och behov av en räddare. Efter äventyr i Turkiet återvände Jakob Frank till östra Polen som ett slags messias. Trakten hade ungefär 1665 haft en självutnämnd messias, Sabbatai Zvi, som dock konverterade till islam under galgen. Jakob Frank samlade anhängare, förkunnade sig ha känt igen kabbalah i kristendomens treenighet och destabiliserade gränsen mellan judendom och kristendom.

Det är lätt att sympatisera med Jakob Franks följare i det som mer och mer utvecklas till en sekt: ”…eftersom judarna alltid är rädda, tänker Moliwda, för godsherren, för kosacken, för alla orättvisor, hunger och kyla som får dem att leva i ett permanent tillstånd av ovisshet, blir Jakob som en frälsare för dem. Avsaknaden av rädsla blir som en gloria  man kan värma sig vid den, tina sin lilla frusna, förskrämda själ. Och även om Jakob gärna upprepar att de befinner sig i Avgrunden så känns det tryggt att få vara tillsammans med honom i den.” (OT, s.408.)

Jag gillar hur romanen fick mig själv att reflektera över religion, sekterism, individ och samhälle. Jakob Franks lära kan tolkas som religionsfientlig på så vis att den förkastade religionens övernaturliga anspråk, och bejakade materialism och livet här och nu. Den historiske Jakob Frank förkastade många religiösa, moraliska och sociala regler. De lärda har debatterat om Franks eget beteende ska tolkas som ”nåd genom synd”, eller ren och skär nihilism. Andra menar att frankismen framför allt var en antinomism, ett förkastande av moralisk lag, åberopande att en lyder under Guds nåd [2].

Olga Tokarczuk har också lyft fram kvinnornas ställning i 1700-talets Polen. Den synska judinnan Jenta får som barn höra av sin far: ”Det gäller att inte blotta sin tankar, särskilt om du haft oturen att födas till kvinna. Tänk så att de tänker att du inte tänker. Förled dem med ditt sätt att vara. Så måste vi alla göra, i synnerhet kvinnor.” Jenta är elfte barnet och mamman dör i barnsäng. Som synsk vet Jenta att hon blev till genom en gruppvåldtäkt som mamman tog med sig i graven.

Det sexuella våldet återkommer ofta. Mot slutet berättas hur  en äldre kvinna våndas över att tillsammans med andra frankister besinningslöst ha huggit ihjäl 14 personer, som hämnd för en våldtäkt på sin dotter, som tog livet av sig. Den gamla kvinnan fruktar det kristna helvetet som straff för vedergällningen, men Jakob Frank har lovat henne paradiset.

Det är också intressant att Jakob Frank framställs androgyn, och de frankistiska kvinnorna fick delvis mer jämlika positioner, i synnerhet i religiösa ritualer. En annan karaktär, Herschele, beskrivs som ”cibukli”, ett turkiskt ord för de som kan tas för både kvinna och man. HBTQ i polsk 1700-talskostym. Det känns samtida.

I romanen skildras frankistisk sexualitet, smakfullt framställd genom att omgivningens tveksamhet får komma fram. I romanen uppmuntras följarna till utomäktenskapliga förbindelser och omgifte, med utvalda personer och med Jakobs godkännande. Det sugs på bröstvårtor till och med på dödsbädden.

Nackdelen med romanen är förstås omfånget. Det är ett stort persongalleri som kräver ett par hundra sidors inledning. Som twist byter alla karaktärer namn när de låter döpa sig. Jag faller in i ett slags meditativt läsande där jag bara bläddrar vidare, utan att tydligt veta vem som säger vad. Jag kan också med varm hand rekommendera e-boksformatet för detta otympliga verk.

Jag fastnar speciellt för passagen om identitet och jordisk pragmatism där Jakob samtalar med kvinnan Wittel om de nya kristna namn de tar när de döps in i Katolska Kyrkan: ”Ni behöver inte fästa er vid dem. Inte heller vid landet eller språket, även om vi måste kunna prata det. Våra namn finns förvisso redan före födseln, ljudet som skapar dem motsvarar ett visst ackord i universum. Det är det sanna namnet. Det som vi däremot bär på gatan, på torget, när vi kommer körande med vagn över den gyttjiga gatan, är liksom namnen som andra ger oss mer som ett bihang. De är användbara ungefär som de arbetskläder man sätter på sig när det är något som ska utföras.” (OT, s.450-51.) Kan en säga samma sak om religion?

Jakob förklarar att han alltid tänkt på sig själv som Jakob, men inte han i Jakobs stege, som såg en mötesplats mellan himmel och jord. ”Han som klädde sig i djurskinn och placerade sig under sin faders hand så att denna hand skulle ta honom för en annan, för sin älskade Esau.”


Titel: Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre stora religioner, de små ej att förglömma : berättad av de döda medelst en av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval böcker, därtill understödd av fantasien, vilken utgör naturens största gåva till människan : för kloka till stöd för minnet, för patrioter till besinning, lekmän till studium, melankoliker till förströelse
Originalets titel: Księgi Jakubowe
Författare: Olga Tokarczuk, 1962-
Översättare: Jan Henrik Swahn, 1959-
ISBN 9789100182717
Publicerad: Stockholm, Albert Bonniers Förlag, 2019
Rec-ex? Nix

[1]Jacob Frank. (2020). Columbia Electronic Encyclopedia, 6th Edition, 1.
[2] Michaelson J. Conceptualizing Jewish Antinomianism in the Teachings of Jacob Frank. Modern Judaism: A Journal of Jewish Ideas & Experience. 2017;37(3):338-362. doi:10.1093/mj/kjx031.