Titeln, Från sockerfabriken, fyller mig med fruktan. Om socker har en skamlig tjuskraft fyller tanken på fabriker och industriella anläggningar en med skräck. I det här verket kan titeln också sägas syfta på läsningen och tankebyggandet av Elmigers verk. Läsarens tid och ansträngning tas i anspråk för produktion av det förädlade, och det är författaren som är fabriksägaren.
Dorothee Elmigers Från sockerfabriken är fragmentarisk på den nya nivån, som Nocilla-böckerna, men mer intellektuell och mindre abstrakt. Läsningen är ett slags känslornas och sinnerörelsernas gymnastik, där det intellektuella utbytet åstadkoms av läsarens frekventa sökningar i databaser för att överhuvudtaget kunna hänga med. På två sidor och en timmes egna efterforskningar lär jag mig att:
- Don Diego de Zama, som Elmiger ägnar sju rader, skildras i den argentinska romanen Zama av Antonio di Benedetto. Zama gavs ut 1956 men översattes till engelska först 2016 och anses vara ett viktigt verk i den argentinska litteraturen.
- «Derevaun Seraun!», som Elmiger nämner i förbifarten, kommer från novellen Eveline av James Joyce. Eveline suckar ”Derevaun Seraun” på dödsbädden, vilket har tolkats som dålig gaeliska för ”At the end of pleasure, there is pain”, men även ”I have been there, you should go there”.
- Edward Gibbon Wakefield, som grundade Nya Zeeland, lurade med sig 15-åriga Ellen Turner in i tvångsäktenskap. Paret gifte sig i Skottland och rymde till Calais, där Turners pappa fick hjälp av myndigheterna. Brittiska parlamentet annullerade äktenskapet och Edward Wakefiled dömdes till tre års fängelse. Han engagerade sig i utvecklingen av kriminalväsendet och gjorde politisk karriär. Ellen Turner gifte sig med en rik granne och dog i barnsäng vid 19 års ålder. Hon efterlämnade en dotter.
Det var två sidor och essän/romanen/texten är 167 sidor lång i min utgåva. Jag gillar inte att läsa med digitala hjälpmedel i handen, men jag gillar heller inte att känna mig dum, lat och oinvigd. Jag grämer mig över att jag köpt Ellinger som e-bok, för den hade gjort sig perfekt bredvid Hanna Nordenhöks Det svarta blocket i världen. En dag ska jag lägga alla mina verk av litteraturvetare för litteraturvetare i en lång rad. Det är också lite skenheligt av Elmiger att illustrera mänsklighetens orättvisor genom ett sublimt verk för eliten.
Istället för att sätta på Zama av Lucrecia Martel och tröstäta geléhallon kämpar jag vidare. Romdrinkar ligger närmst till hands för sockertemat, men 17 månader in i pandemin är rommen sedan länge slut och jag får knyta an till det koloniala med Hapusa Himalayan Dry Gin. Jag plöjer stoiskt resten av boken på balkongen. Jag lär och reflekterar massor. Men precis som Elmiger tänker jag behålla det för mig själv.
Titel: Från sockerfabriken : roman
Författare: Dorothee Elmiger
Översättning: Nik Ruth Persson
ISBN 9789189066717
Publicerad: Stockholm, Nirstedt/litteratur, 2021
Rec-ex? Nix
Ref: Tigges, W. (1994). “Derevaun Seraun!”: Resignation or Escape? James Joyce Quarterly, 32(1), 102-104.