Att förändras: en metod av Édouard Louis

Édouard Louis Att förändras: en metod är en rags-to-riches-berättelse som gör kapital av kulturella och sociala ambitioner och påvisar individens rörlighet in i högstatusgrupper. I denna kombination av biografi och manual berättar Édouard Louis – som vuxit upp som Eddy Bellegueule – om det tarvliga barndomshemmet där man ser på TV åtta timmar om dagen, äter skräpmat och storebror blir alkoholist redan som femtonåring. I skolan möts han av glåpord för sin feminina läggning. Den pessimistiska synen på barnets möjligheter att lyckas ställs mot hans extraordinära ansträngning och framgång. Han lyckas ta sig in på ett av Paris mest prestigefyllda universitet och till elitens gemak.  

En metod är undertiteln, och vägen är hårt arbete och nyckelpersoners sociala barmhärtighetsverk. Edouard går på teater och opera, läser en bok om dagen utan att förstå innehållet, underkastar sig nattarbete och hunger. Han utstår tandregleringar som nästan får hans huvud att sprängas och betalar med sin kropp. Den egna kroppen, brukar sociologer påpeka, är redan prisgiven för de fattiga. Eddys pappa har förstört sin rygg genom tungt industriarbete.

Hämnd är hans drivkraft, att hämnas sin uppväxt. Det är egentligen inte kulturupplevelser han längtar efter, utan upprättelse och en plats i världen: ”…jag anade en tillvaro där det kunde finnas plats för mig. Jag hade misslyckats med att vara sonen du hade velat ha, jag hade misslyckats med att leva upp till byns förväntningar, jag hade misslyckats med Romain, jag misslyckades överallt och jag var helt enkelt tvungen att hitta någon form av liv som tillät en kropp som min och en historia som min att existera.” (E.L., s.44)

Identitet kan formas av sociala strukturer och historiska krafter, men kan också skapas av en själv och förändras genom interaktion med andra. Elena är hans biljett till det borgerliga livet under gymnasietiden i Amiens, och han är ofta i hennes familjs hem och observerar dem. Elena och Édouard drömmer om en framtid tillsammans, men när Édouard möter filosofen Didier och lyssnar på hans föredrag om homosexualitet och upplevelsen av främlingskap är det Elena som råkar i utanförskap.

Édouard Louis skriver i andra person, riktat till människor han har lämnat bakom sig under sin förvandling: pappan i början av boken, och Elena i den andra halvan. Jag har bara läst delar av Édouard Louis tidigare böcker, och skildringar från uppväxten är nästan ordlika. En samling motsättningar grupperade kring klass och kön, där han på slutet vidsynt ser barndomens smultronställen.

Berättelsen om Édouard Louis ankomst till Paris är en askungesaga. Han får ett friare, mer idealiskt, kulturellt liv som kombinerar social rörlighet med personlig tillfredsställelse. En inblick i marginalisering och privilegium som inspirerar till mer läsning, kanske inte av Édouard Louis själv, men av litteraturens stora verk.


TItel: Att förändras : en metod
Författare: Édouard Louis, 1992-
Översättning: Marianne Tufvesson, 1961-
ISBN 9789146238485
Publicerad: Stockholm, Wahlström & Widstrand, 2022