Berättaren växer upp i huset bredvid Frida Kahlos i Mexico City på 1960-talet. Hon är den enda flicka på fyrtio år som har blivit utkastad från flickscouterna i Mexico. Hon är elva.

Pennan är skarpare än svärdet och ordet bestående, visar Rushdie i denna memoar och essä över mordförsöket 2022. Rushdie har aldrig slutat att vara Författare eller Bildad, beläst man. I dvalan på intensiven hallucinerar han om bokstäver och schackpartiet i Sjunde inseglet: ”Jag såg kungliga palats och andra storslagna byggnader konstruerade av olika alfabet. Byggstenarna i dessa fantastiska strukturer var bokstäver, som om världen var ord, skapad av samma grundläggande material som språket och poesin.” (S.R., s.69)

Jag har alltid tänkt på Zorn som en målare av rumpor. De nakna, frodiga kvinnokropparna har följt mig genom livet. Kanske är det för rötterna i Dalarna som jag har varit omgiven av Zornsk lösryckthet. Upptryckta på brödspadar i sommarstugor. Över kökssoffor med kakor och saft. Det blev en första normalisering av exponeringen av kvinnokroppen och asymmetrin tycktes mig olustig redan som förskolebarn. Zorns nakenhet kritiserades redan på 1800-talet, då ur ett klassperspektiv.

Emily blaster. Jag upptäckte spelet sommaren 2022, innan jag kände till Zevins roman. Ett onlinespel med enkel grafik som loopar Chopins fantasiimpromptu med plåtburksklang. Spelaren får en vers av Emily Dickinson och ska skjuta ner de fallande orden i ordning med en dekorerad pil. Den bizarra mixen av gudomlig poesi, primitivt dataspel och pangpang är barockt tjusande.

I Pat Barkers prisbelönta roman Flickornas tystnad berättar tonårsflickan Briseis från Troja om livet som krigsbyte och slav till Akilles. Det är en motberättelse till Iliaden om de grekiska hjältarna och våldet de begår. När Lyrnessos stadsmurar faller väljer drottning Briseis att leva medan kusin Arianna hoppar från citadellet mot sin död. Vem går mot det bättre ödet?  

Jag köpte Hon minns inte till mamma julen 2021. När jag slagit in den rev jag av pappret igen. Mamma fick en annan bok. Jag lät Jonas Bruns verk ligga halvt framme när hon kom på besök och nämnde den i förbifarten. Hon frågade om hon fick låna den. Nästa dag hade hon läst ut den. 

Ulf Norrstig är jaktledare, gift med en klok hustru och med hund. Han har lämnat medelålderns autonomi, tjänsten som jägmästare på Skogsstyrelsen och måste snart släppa jaktledarskapet och helt sluta jaga. 70 år och nära guldbröllopet brottas han med sviktande hälsa och tvivel över sin arbets- och livsgärning. Att bevara värdigheten har blivit viktigare än tidigare, och när han upptäcker en magnifik varghanne på sina marker fylls han av beundran.

Det är en myt att en människa kan simma genom en blåvals kroppspulsåder. Naturen väcker vördnad och mycket som skrivits om våra marina däggdjur är baserat på myter. I Sara Stridsbergs novell Valarna besöker en flicka en valturné där besökare betalar för att vandra runt inuti den döda kroppen: ”På håll såg de valen ligga där som en strandad gud, förnedrad och upphöjd på samma gång, det var något pornografiskt över den, något djupt skandalöst.”