Lämnade barnen hemma med Hamlet och såg Macbeth på Malmö stadsteater. Den roligaste Shakespeare jag sett på scen. En ensam skådespelare spelade Shakespeare gycklaren, som i sin tur spelade alla i dramat förekommande roller. Kungen, drottningen, häxorna. En amfetamindum loosermördare som krishanterande chef. Den riktige Shakespeare älskade förväxlingsintriger. Shakespeare spelade kvinna som alla manliga skådespelare gjorde på 1500-talet. Det var en föreställning för ingroups som skrattade när vi avvek från berättelsen, men även Shakespeare for dummies för oinvigda (som kanske inte alltid hängde med).

I Malmö Stadsteaters uppsättning av Fröken Julie sträcker Julie ut sig på diskbänken med huvudet på skärbrädan i förespegling. Men uppsättningen frångår originalet. Det är å ena sidan en lisa, å andra sidan minskar det tyngden i orättvisorna som traditionstroget föregår slutscenen.

”Jag avskyr att städa. Min mamma också. Vi brukar ligga i sängen på morgnarna och titta på spindelväven.”

Jag vacklar ut från Malmö Stadsteaters barnföreställning Labyrint, där jag suttit på en lurvig matta och visats runt i ett pastellfärgat blodomlopp. Tre generationer kvinnor – mamman, dottern och en döende mormor, bara närvarande på telefon – har framfört ett drama om flykt och om politisk aktivism.