Det skulle ha varit live, under coronasäkra förhållanden, men pga sjukdom visades istället en filmatisering av det nyskrivna dramat Svaghetens parti på Malmö Konsthall.
Författaren Felicia Mulinari har skrivit en monolog om en karaktär med smärtsjukdom som förgäves försöker komma i kontakt med sjukvården och samhället. ”Tack för att du väntar” går som ett parallellspår genom hela föreställningen, som arbetar med ljudupptagningar. Ibland blir ljudmattan ett sammelsurium för de som ”är ingenting” och som ”behöver allt”; det hade funnits utrymme att finputsa takt och intensitet så att inte texten ställvis gått förlorad. Som i Mulinaris tidigare drama Labyrint finns scener med ljud och rörelse – här förhållandet mellan kropp och vägg.
Jag tycker om Mulinaris lodande av olika aspekter av offerkoftan, där t.ex. Anna Odell bara berättar en aspekt av verkligheten.
Jag tycker också om det poetiska språket, ordvändningar som ”kanske barnet inte bär och båda brister”.
Dramat skrevs före pandemin, och utmålandet av sjukvårdspersonal som sadistisk landar rätt illa, liksom i det efterföljande samtalet med Felicia Mulinari där psykologen och skribenten Andrea Malešević uttryckte en längtan av att få kasta Molotowcocktails på läkarna och Försäkringskassan. Not getting it.
Svaghetens parti är den andra delen i Amfi Scenkonsts serie med ny svensk dramatik. Av Felicia Mulinari har jag tidigare sett den djupt berörande pjäsen Labyrint (Mulinari i samarbete med Saga Gärde) på Malmö Stadsteater (min text finns här).
Filmatiseringen av dramat är tillgänglig på den här länken:
http://video.malmo.se/?bctid=6149491292001
Min bloggtext om en annan uppsättning från Amfi Scenkonst finns här.