Slädfärd med skinnfäll, facklor och bjällror. Nationalromantik. Här reser sig stora gods, herrgårdsmiljöer med tydliga 1800-talsdrag där tjänstefolk rör sig tyst i kulisserna. Christine Falkenlands poetiska, gammeldags språk med bibliska referenser för tankarna bakåt till Lagerlöf, Strindberg, Mann. Svunna tider där makt och ensamhet flätas samman. En kittlande, gammeldags exklusivitet. Men varje ros har sin tagg, varje paradis sin orm, och på godset Berg frodas både blommor och törnen i skuggorna.
Själens begär berättas genom Ernst. Han anländer som gäst till Berg där Cora håller ordning. Cora är en kvinna med grova händer som älskar trädgårdsarbete, ridning och ensamma promenader. Hon är djupt troende. Ungdomen band Ernst och Cora samman i en fumlig köttslig förbindelse, men föräldrarna separerade dem.
Ernsts inre kyla präglar relationen och hans blick på miljön. Han har fallandesjuka och har hållits isolerad under uppväxten för att inte utsätta sin mor för socialt besvär. Ernst är hård och dominanssökande, både djurplågare, pyroman och sadist: ”Så många viljor att slå till marken”.
Vad Ernst gör med Cora förblir täckt av skuggor, läsaren får bara ana. Enligt den klassiska horan-madonnan-dikotomin ser Ernst Coras sexualitet som oren och underlägsen och har svårt att förhålla sig till henne: ”Hon var tudelad. En kropp som var hans under famntagen. Men efteråt var hon åter onåbar. En helt annan sorts kvinna. Då var han visst ingen för henne.”
Jag har läst Christine Falkenlands första roman Släggan och städet (1996) för länge sedan. Otäcka erotiska inslag, sträng protestantism och karaktärer som brottas med kroppens och omgivningens krav. Nu läser jag hennes fjärde roman men redan från början är maktdynamiken mellan kvinnor och män tydlig. Det finns paralleller till Fleur Jaeggy som jag mer nyligen har läst. Slutna, stämningsmättade världar med störda karaktärer där kontrollbehov och maktspel styr. Men i Falkenlands universum är språket allt annat än kargt. Åh, vilket språk! Mättade, trunkerade meningar som bär tung, poetisk laddning. Man kan drunkna i dem som i tunnor av mogen frukt.
Christine Falkenlands första fyra romaner hör ihop: Släggan och städet, Skärvor av en sönderslagen spegel, Min skugga och Själens begär. Det här är alltså sista boken i den fyrdelade sviten. Falkenlands senaste roman Själasörjaren (2018) står i bokhyllan. Jag har börjat läsa men kommer inte vidare. Jag gör motstånd mot detta särskilda litterära universum där allt kommer så nära.
Christine Falkenlands nästa roman Författarinnan kommer i oktober 2025.
Titel: Själens begär
Författare: Christine Falkenland
ISBN 9146177515
Publicerad: Stockholm, Wahlström & Widstrand, 2000