Bloggens huvudkategori av inlägg. Recensionerna av lästa böcker, helt enkelt.
Jag tycker bättre om Karolina Ramqvists Björnkvinnan efteråt. Dokumentärromanspåret är magnifikt och skildras med närvaro och schwung: en 1500-talskvinna, Marguerite de Navarre, följer med på en expedition och blir under förevändning av okyskhet strandsatt på en öde ö, tillsammans med sin lutspelande älskare (dukar under) och sin kammarjungfru (skjuter björn).
Den tunna isen är en roman skriven i askan efter ett förödande kärleksförhållande. Huvudpersonen Lena – läkare, författare och dokumentärfilmare i medelåldern – träffar Nicki, som snart finner sig ha en svårt sjuk son. De inleder ett distansförhållande och vad Lena kallar intimitetsdansen: rörelsen mellan avståndstagande och närhetslängtan. Pas de deux är svårt när två har bagage att balansera.
Annie Dillard är min nya författarkärlek, och om den kristna julen handlar om att jorden besjälas genom människoblivandet kunde essän Grunden den heliga vara passande läsning.
Vanvördigt uttryckt undersöker författaren askesen i en enkel stuga och drabbas av lappsjuka. Dagarna inleds med andakt över de döda kropparna i ett spindelnät i hörnet bakom toaletten.
Enrique Vila-Matas metafiktiva essä-roman Man kommer aldrig ifrån Paris beskriver en ung Vila-Matas-liknande författare i Paris på 1970-talet, där han hyr en vindskupa av Marguarite Duras och lever bohemliv i ungdomligt svårmod. Han skriver på en roman som ska ta livet av alla som läser den. Trots sin föresats är den unge mannen både harmlös och hjälplös. På sidan 233 i romanen har kan kommit till manusets sidan tre. Behöver jag nämna att han är dålig i sängen?
“I think a future flight should include a poet, a priest and a philosopher”, sa Apollo 11 astronauten Michael Collins i en intervju 1973. Detta synsätt inspirerade Expedition Svalbard 2011 (här), och Annie Dillards essäer är ett lysande exempel på hur en poet och författare kan fördjupa den mänskliga upplevelsen.
Expedition Svalbard : lost views on the shorelines of economy skildrar den hotade naturen på Svalbard och beskriver en expedition med M/S Stockholm, där konstnärer, vetenskapsmän och författare samlades under projektet Art, Science and the Research Journey: Expedition Svalbard 2011.
Adrienne Richs Atlas över en invecklad värld är konceptuellt som Simon and Garfunkels 7 O’Clock News/Silent Night från 1966 med sina två kontrasterande inspelningar.
Den vackra jorden. Grönsakslandet, det enkla huset med bruksföremål. Sommarängen, utflykten till stranden. Stjärnhimlen och vattenmassorna.
Och så, på ett personligt plan, människors ullstrumpsgång över jorden: miljöförstöringen, klassamhället, könsrollerna, exilen, flykten, våldet, förintelsen.
Niklas Qvarnströms roman Turba utspelar sig i Malmö före dess postindustriella epok. Före Västra hamnen och Öresundsbron. Unga kulturarbetare 1993 fyndar på antikvariat och ekiperar sig på Myrorna. Någon kämpar med sin roman, en annan med hungern. Som i Röda rummet.
Som liten såg han alla barnförbjudna skräckfilmer, och det tog han inte skada av, skriver författaren till American Psycho i sin nyutgivna essäbok White.
Jag läste mycket Bret Easton Ellis när jag var 20-nånting. Inte American Psycho då, som jag tog mig an sist, men jag älskade The Rules of Attraction, som börjar mitt i en mening och berättas av flera karaktärer i första person. Den utspelar sig på campus där alla är promiskuösa, ingen blir kär, och den som är skyddslös dör medan de andra skrattar. Ellis fångar det ytliga studentlivet i sin tomhet och ensamhet.
Jag tipsades av Helena på Kulturkollo om fackboken Drottningsylt, där Josefin Johansson går igenom svenska regentlängden på spinnsidan, med stor humor och ungdomligt språk. Jonna Björnstjerna har gjort underbara illustrationer. Lämplig för läsålder 9-12 år, men även 70-talisterna och 70-plussarna uppskattade den.