Marginal kallades det när jag läste internationella relationer i Kyoto. Det där skiktet mellan ingroup och outgroup, som tolereras men inte riktigt släpps in. Modiri kallar det mellanförskap.
Jag lyssnade till Navid Modiri på Bokmässan 2017. Du har träffat någon i hans skor. Begåvade, sociala, svinbra på det de gör. Rakryggade och leende även när det nästan brister. Någon som man gärna lyssnar till.
Ändå blev det Modiris bok som blev liggandes oläst när jag kommit förbi inledningen. Inte för att den inte är bra, utan för att läsningen gör ont, redan från start. Att behöva konfronteras med min egen insnöade värld, mina murar.
Språket är fint, när skildrar krig och när det skildrar föräldraomsorger. Det är vackra språkliga bilder, om silvertrådar och telefonledningar. Människor ”….stödjer sig mot varandra som stora vandrande A:n” (Modiri, s.27).
Han berättar sin historia. Flykten från Iran som tvååring, och uppväxten i Sverige. Författarutbildningen, föräldraskapet. Allt han har att förhålla sig till som han inte själv har valt.
Hej syster, säger Modiri till den nyanlända mamman på stationen. En inledning som inte kräver någon presentation idag. Han räcker fram liv och död för dem vi inte kan dela tid och rum med: den deserterade generalen, mostern som brände sig till döds för att undkomma misshandel. Mormodern som rev hål i deras fotalbum. Navid Modiri själv, bakom sin mask.
Det enda jag har svårt för är våldets apologetik. Författarbarnets små knytnävar i andras ansikten när orden och tålamodet tryter.
Alla slag, sparkar och ord jag själv har fått ta i skolan. Jag är fortfarande vaksam nära män som är större än jag. Jag är så trött, broder. Jag är så trött på deras ursäkter om varför de slår.
Dante Alighieri fick lämna Florens. Vladimir Nabokov flydde Oktoberrevolutionen. Vi lever i exil från våra mödrars kroppar och från vår barndom, menar en del. Det som gör Navid Modiris bok så angelägen är den svenska anknytningen och att den genomsyras av en allomfattande människokärlek. Det är en resa som överger land och kultur för att söka rötterna i något större och viktigare. En tung kropps fall in i den gemenskap, där alla på sitt sätt lever i exil.
Om man inte hinner läsa hela, kan man läsa början och kapitlet i meditationsrummet. (Hundavsnittet borde ha redigeras bort för min del.)
Navid Modiris berättelse är väl värd att lyssna på, ge den din tid.
Titel: Hej syster : en personlig berättelse om flykt och mellanförskap Författare: Navid Modiri, 1983- ISBN: 978-91-37-14991-2 Förlag: Forum Utgivningsår: 2017 Språk: svenska Omfång: 181 sidor Återförsäljare t.ex. här eller här