”…ja, hon är ännu inte uppstigen. Hon låg och läste romaner, såsom hon gjorde alla dagar. Inte var hon skapad för att arbeta, den Guds ängeln.”
(Selma Lagerlöf – Gösta Berlings saga, s.74)
Jag sträckte mig efter Lagerlöf imorse, efter att ha läst om en ny biografi om Selma Lagerlöf från Max Ströms förlag. Selma Lagerlöf – Sveriges modernaste kvinna är skriven av Lagerlöfforskaren Anna Nordlund med bildredaktör Bengt Wanselius. Biografin fick mycket fin kritik i Sydvenskan igår.
Jag har en upplaga av Gösta Berlings saga från 1928, en specialutgåva från familjetidningen Vårt Hem som 1952 slogs samman med Året Runt. Vilka verbformer! Hör när Gösta Berling och Anna flyr vargflocken, och slänger åt vargarna madame Staëls roman Corinne, som Anna har räddat undan auktion:
”Åter fingo de en stunds andrum, medan djuren sleto sönder detta byte, och så kände de åter ryckningarna, då vargarna beto i det gröna resskärpet och hörde deras flämtande andedräkt.”
(Lagerlöf, s.85)
I boken hittade jag ett litet foto på två unga män som sitter vid en tegelmur framför trave byggvirke. De har byggarbetarkläder från 1920/30/40-talet och håller varandra om axlarna. De ser glada ut. Jag vet inte vilka de är, och boken – inköpt på secondhand för en femma – lämnar inga ledtrådar. Jag låter dem ligga kvar där, i sin tidsenliga miljö, medan jag funderar på om jag ska köpa Lagerlöfsbiografin, trots att jag aldrig läser biografier.
‘