Som att dricka för många cocktails, däcka i en prinsesstårta och vakna insvept i en sammetsgardin, utan baksmälla. Charlotte Aquilonius debutroman är pastisch i en guldram.
Milla är hematolog med absintgröna ögon. Dörrarna alltid har öppnats för henne: tjänster, forskningsmöjligheter, en stor våning på Södermalm. Hennes syster Laura förestår en nattklubb och läser kunders tankar. Varken Milla eller Laura känner till sin egen koppling till den mörka värld som tränger sig på, och som deras otillgängliga mor förtigit för dem.
Det är humoristiskt och dråpligt när vampyrerna tassar runt i samhället. Duncan Delgano har tagit över Bengt-Åkes identitet och studentlya i Skatteskrapan, men vågar inte säga upp hans prenumeration på Allt om mat. Jean de Lenoy, en mäktig och stormrik affärsman, tar lydigt av sig skorna hos sin portvakterska i Paris, också när han kommit för att mörda henne. Ett sekel tidigare har han bott granne med en osällskaplig herr Joyce, upptagen med något väldigt epos.
Inomhusmiljöerna är magnifika. Det är draperier med silkestofsar. Kristallkronor i påsar. Luftiga hålsömsgardiner. Spelbord och numerologi.
Språket är fint. Aquilonius manér är uppräkning. Det växer ”tullört och vildsmultron, fetblad, blåbär och gulmåra” (A, s.1). Båtar har skeppat ”…fisk och potäter, moreller och majrovor, palsternackor, karotter och rödbetor, svartrötter, rotselleri, kålrötter och vitkål, blomkål, brysselkål, spritärter och brytbönor”(A, s.124). Har du det fylogenetiska trädet för kattdjur aktuellt? Grundutrustningen i ett laboratorium?
Tillbakablickarna på vår gemensamma historia väcker samhörighet. Där är Vipeholmssjukhuset, Axel Oxienstierna och Stockholms blodbad. Småsparare som ruinerats efter Kreugers fall. Nån citerar Strindberg.
Låt mig deklarera att min samlade erfarenhet av gotisk litteratur består av Dorothy Perkins Gilman och Mary Shelleys Frankenstein. Jag vågar ändå säga att Här kommer natten har några skönhetsfel.
Karaktärerna är konstfärdigt utmejslade, men persongalleriet är så stort att det kommer spöken ur kulissen. Kapitel 5 dippar stilistiskt, och jag vill sträcka mig efter en penna och stryka. Var det inte lika roligt att skriva? Det är inte lika roligt att läsa.
Sjukvårdsscenerna är väl efterforskade, men en del interpersonella relationer saknar trovärdighet. Chefer behandlar inte sin högutbildade arbetskraft som en polis förhör en misstänkt. Antagandet ger förstås dramatik i dialog, men den som kan alla trick i boken – och det kan Aquilonius – kan vara betjänt av att vila på hanen. När vind och vatten slipat snickarglädjen blir det mera hemtrevligt.
Skyddsomslaget är en katastrof. Modellen ser ut som om hon klivit ur en bilreklam och fallit i en färgbytta på väg till granskningsnämnden. Innehållet, däremot, är fritt från vikt- och kroppsnoja.
Jag älskar att Aquilonius kvinnliga karaktärer inte reflekterar över sina kroppar. Jag skriver det igen: Jag älskar att Aquilonius kvinnliga karaktärer inte reflekterar över sina kroppar. Det finns fler perspektivskiften som återställer universums ordning, och som jag inte ska avslöja. Här kommer natten må har drag av Martin Handfords “Where is Wally?” men den öppnar dörren till en bättre människosyn. Närodlad, rättvisemärkt gotik.
Det är överlag trevlig läsning. 100 sidor mindre hade minskat risken att bli övermätt. Jag gillar larger-than-life-temat. Det får mig själv att vilja ta ut svängarna.
Jag stannar vid en blombutik på vägen hem. Jag köper ett fång lila rosor.
Titel: Här kommer natten
Författare: Charlotte Aquilonius, 1965-
ISBN 9789177812401
Publicerad: 2018
Förlag: Modernista
Språk: svenska
Omfång: 329 sidor
Inköpsställen t.ex. här eller här