Det är inte ofta jag skiftar åsikt om en roman mitt i läsningen, men Jonas Hassen Khemiris Pappaklausulen börjar stilsäkert och lyfter verkligen efter hand. Romanen utspelar sig i Stockholm, och kretsar kring en pappa som sliter under föräldraledigheten med en ettåring och en fyraåring. Han får besök av sin vuxna pappa – en man med vitt skilda referensramar, som regelbundet återvänder till Sverige och bor i sonens arbetslokal.
I romanen finns också småbarnspappans sambo, och läsaren får i fina passager ta del av deras liv som det såg ut innan de mördande småbarnsåren. Hans vuxna syster, och deras mamma figurerar också i romanen. Genom parallellhandlingar får läsaren insikt i det karaktärerna själva inte ser.
Det mynnar ut i vardagliga konflikter om hur människor prioriterar sig själva och varandra. Vad innebär ett släktband, ett blodsband, ett kärleksband? Vilka krav kan vi ställa på de här människorna vi så gärna vill vara nära och samtidigt inte orkar umgås med? Och hur kan vi vara hårda och oförsonliga, samtidigt som vi är beredda att förlåta för en vaknatt eller sockrade popcorn i soffan?
Ur en humoristisk diskbänksrealism svävar romanen iväg till att bli ett allomfattande försök att ge också de förstummade karaktärerna en röst, bortom de mänskliga och timliga hindren som separerar nära människor ifrån varandra. Det är vackert så.
Det är fläcken som är fläcken. Den största svagheten, i mitt tycke, är vad jag förmodar är ett försök att tidigt ge den rätt präktige, jämställde småbarnspappakaraktären en svaghet. Han drabbas av självisk oinsikt om hur hårt alla andra småbarnsföräldrar också sliter. Samtidigt skriver Khemiri personligt och allmängiltigt. Ekvationen går inte ihop. Hade det inte varit för att det är en bokcirkelbok hade jag kanske lämnat den halvläst till Myrorna.
Khemiri använder också det stilistiska greppet att ingen benämns vid namn, utan vid sina respektive roller i släktförhållandet. En pappa som är en farfar. En dotter som är en mamma. Det är styltigt och sänker lästempot. Efter ett tag märker jag att jag helt enkelt struntar i att försöka tänka ut vem av karaktärerna Khemiri avser.
Också utan de här pekpinnarna, om roller vi fyller för varandra, tror jag mig ha kunnat uppfatta tanken om en rörelse genom generationer, en spiraltrappa i livets hyreshus.
Khemiri har skrivit en fin roman om att som vuxen skapa sin egen plats, med sin familj och sina släktingar, i samtidsvärlden.
Titel: Pappaklausulen
Författare: Jonas Hassen Khemiri, 1978-
ISBN 9789100176303
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers förlag
Inköpsställen t.ex. här eller här