Kumukanda av Kayo Chingonyi

Det är något med tilltalet i Kayo Chingonyis Kumukanda, en poesisamling som kretsar kring identitet. De första dikterna målar en värld av musik, ungdom och tillhörighet när skivbutiker var mötesplatser. Dikterna är upplagda som en sekvenskedja i en stå-upp show av Özz Nujen: det är igenkännande och underhållande, jag ler och gungar med – så kommer det allvarliga budskapet. Det gör nästan ont.

Köp ett exemplar av Labyrinter av Jorge Borges. Slå upp sidan 83. Läs den fjortonde meningen högt. När du uttalar de orden kommer ett par koordinater att brännas in i huden på sin vänstra underarm. Följ dem tills du kommer fram till ett krigsmonument där du får syn på en man i hemsydd hummerkostym”, börjar dikten Orientering (Chingonyi, s.45).

Den unge vuxne talar med energi och nostalgi över TDK-kassetter i flerpack, AA-batterier och vinyl i en urban värld. Solen går i moln  när läsaren ser med diktjagets synvinkel, ett perspektiv av rasifiering, i exil från sin moders språk och kultur, skild från sitt riktiga namn. Också konsten är en marginaliserande bur. 

Kumukanda är Luvalestammens mandomsrit som diktjaget aldrig genomgick. Uppväxt inte i Zambia utan i Storbritannien. En ofärdig man inför sin mors klan och utom räckhåll för myten. Diktjaget har gjort en annan övergångsrit som också omvandlar barnet till vuxen: suttit vid sin mors dödsbädd, valt en gul dräkt och vita skor till hennes kropp. Några av dikterna mot slutet handlar om döden och generationsskiftet: 

Och om utträdet ur detta liv
är som att passera incheckningen
och bli muddrad av sura tjänstemän,
måste detta att bli buren i en trälåda
vara som att bli bogserad på startbanan

(ur Den föräldralöses sång, Chingonyi, s.54)

Kumukanda lämnar mig i varm humanitär anda, i sorg över världens orättvisor, i lättnad över att diktsamlingen är återhållsam med den där aggressiviteten som är så jobbig att möta, och skamsen därför. Kayo Chingonyis första poesisamling är en lyrisk och gungig röst från det nya normala.

Vill man bortse från budskapet kan man också läsa Kumukanda som poesi som blåser liv i musikens betydelse för identiteten när ett subkulturellt äventyr har blivit att klicka på ”Tastebreakers” på Spotify.

Jag hade grävt upp min gamla kassettbandspelare om den inte redan vore mull. 


Titel: Kumukanda : dikter
Författare: Kayo Chingonyi, 1987-
Översättning från engelska: Helena Hansson, 1961-
ISBN 9789186703868
Publicerad: Malmö 2018
Förlag: Rámus
Inköpsställe t.ex. här eller här