Anna Burns Mjölkbudet – en smakbit

Bloggvärlden har en härlig söndagstradition där vi delar med oss från pågående läsning, utan några spoilers. Koordinator den här veckan är Betraktninger ~ tanker om bøker. Min smakbit kommer från Anna Burns Mjölkbudet som utspelar sig under konflikten i Nordirland, och belönades med Booker-priset 2018. Berättarjaget är 18 år och bor i en no-go zon. Hon har med sin andrasvåger som förkläde på joggingturen:

”Jo, det här med böckerna”, sa han. ”Och med att gå”, sa han och angrep frågan ur en ny vinkel, nu vinkeln om att ifall jag inte var försiktig skulle förvisas längst in i det djupaste hörnet av mörker, frysas ut och inte visas någon pardon, likt en av de missanpassade i stadsdelen. Han varnade mig för att det redan pratades om mig som hon som ”gick och läste”. Skitsnack, tänkte jag. Men så var han när han eldade upp sig i hejdlösa överdrifter och bilder. ”Okej”, sa jag. ”Så om jag slutade med att gå och läsa och med händerna i fickorna och med små ficklampor och i stället såg mig om, till vänster och höger och sedan vänster igen, efter faror, samvetslösa krafter, skulle jag då bli lycklig?” ”Det handlar inte om att vara lycklig”, sa han, vilket var och fortfarande är det sorgligaste jag nånsin har hört. (Burns, s.75)

Jag tycker mycket om berättarrösten, en syntes av den 18-åriga flickan och författaren som senare nedtecknar berättelsen, mer sömlöst än i Agneta Pleijels Doften av en man.

Anna Burns är född och uppvuxen i Belfast, och har berättat att hon, precis som huvudkaraktären, brukade gå och läsa. Hur bar hon sig åt?


Titel: Mjölkbudet : roman
Författare: Anna Burns
Översättning: Peter Samuelsson, 1964-
ISBN 9789198505542
Publicerad: Stockholm, Nirstedt/litteratur, 2019