Shinrin-yoku : The Japanese Way of Forest Bathing for Health and Relaxation är skriven av professor Yoshifumi Miyazaki, som har forskat på skogsterapi i Japan i trettio år. Termen “skogsbad” lanserades på 1980-talet och är en form av ekoterapi där människan går ut i skogen för att göra ingenting. Jogging, poddlyssning och korvgrillning är verboten.
Jag plockade upp boken på Irland 2018, och den har varit på väg till Myrorna många gånger, mest på grund av fotona som visar naturinteraktion i urbota fåniga situationer: pressad kropp mot träd, meditera med en smal trädstam i skrevet, eller sitta på stickig mark i tunna bomullsbyxor. En del av metoden betonar sensoriska upplevelser.
Det avslutande femte kapitlet, däremot, är mer spännande och kunde med fördel ha placerats först. Där redogör Miyazaki för vetenskapen bakom ekoterapi. En serie experiment redovisas, där olika försöksgrupper exponerades för en kvarts skogspromenad medan kontrollgruppen fick promenad i stadsmiljö. Forskarna undersökte också exponering för krukväxter i tre minuter; exponering för bonsai (miniträd) hos ryggmärgsskadade (som kan ha svårt att ta sig ut i naturen); exponering för snittblommor; aromaterapi med blomsterdoft, och aromaterapi med trä-doft. Forskarna mätte olika stressparametrar (blodflödet i hjärnan, puls, stressmarkörer i saliv mm).
Jag upprepade ett experiment genom att stirra fyra minuter på min tulpanbukett på 35-40 cm avstånd. Jag kände mig rätt fånig, på grund av avståndet, men la också märke till detaljer och färgskiftningar i foderbladen. Jag glömde mäta min puls.
Jag har bott i Japan och mycket av ritualiseringen av vardagliga aktiviteter går igen. Boken tar upp japanska bad, bonsai och ikebana (blomsterarrangemang), men även finsk bastu som ett sätt att exponera sig för doften av trä.
Miyazakis Shinrin-yoku-bok lider av den japanska traditionen att vara instruerande i rätt sätt, också på låg nivå. Det finns t.ex. ett grundläggande stretchingschema som påminner om utfyllnadsmaterial i en veckotidning.
Angelägenheten för ekoterapi är nog också annorlunda i det japanska samhället, med sin arbetskultur, sociala kontroll och trångboddhet. Jag känner inte att jag lider brist på vardagsvila lika mycket som jag lider brist på stimulans under alla tidskrävande vardagsaktiviteter.
Det jag gillar med boken är dess studier som visar att också mycket korta naturupplevelser förbättrar människans välmående. Det är bra med bastu och snittblommor. Salladsbesticken och skärbrädorna ska helst vara av trä.
Jag skulle vilja se en studie som undersöker om utsikt genom ett fönster med Ikeas plastväxter har samma blodtryckssänkande effekt som riktiga krukväxter. Effekten är kanske ännu större när en slipper vattna.
Författare: Yoshifumi Miyazaki
Titel: Shinrin-yoku – the japanese way of forest bathing for health and relaxation
Jag har läst den engelska utgåvan.
Finns även i svensk översättning under titeln: Shinrin yoku : bli lugn och harmonisk med natur- och skogsterapi; översättning av Birgitta Melén och Karin Sjöbeck; ISBN 9789177832669; Tukan Förlag, 2018
Inköpsställe t.ex. här