Efter en prolog i Sandviken år 2000, där huvudpersonen Nora får en plågsam hennatatuering, får läsaren följa med tillbaka till hennes uppväxt i Somalia. Läkardottern Nora är uppvuxen i ett vackert hus i Mogadishu, och var stadens bästa gymnasielärare när kriget kom.
Suad Alis debutroman Dina händer var fulla av liv är ett fint sätt att möta intellektuella kvinnor med rika, priviligierade liv. Fallet blir högt med många trauman när kriget kommer. De bär på sorg och förlust genom sina migrationserfarenheter, och ställs inför omöjliga val när de ska hjälpa sin familj.
Jag tycker om att romanen hyllar Somalia, och målar upp fina miljöer, samhällsengagemang och stor kärlek mellan karaktärerna. Banden är starka mellan Nora och mamma Hafsa, till och med när Hafsa och Noras lillasyster måste framleva sina dagar i ett litet skjul. Hafsas berömda te, vars ljuva smak både Nora och Hafsa förgäves försöker återskapa, blir romanens madeleinekaka.
Språket kan vara både poetiskt och redovisande i samma mening. T.ex: ”Trots att Mogadishus invånare hade slutat röra sig ute efter mörkrets inbrott och trots att staden sakta tömdes på människor, vilade hoppet likt ett ett oskyldigt, nyfött barn mot sin mors nakna bröst, hos dem som var kvar.” (SA, s.101.) Jag hade önskat mer av den skimrande poesin.
Jag upplever också att det finns en överanvändning av den geografiska markören Mogadishu. Som läsare känner jag mig idiotförklarad som hela tiden måste upplysas om platsen:
”…rektor Hassan säger att något håller på att hända i Mogadishu.” (s.87)
”När Ahmeds frieri till henne hade blivit känt i Mogadishu två år tidigare…” (s.90)
”I staden Mogadishu befann sig människor fortfarande i djupsömn…” (s.101)
”Ännu vaknade Mogadishus invånare till ljudet av minareternas rop…” (s101)
””Men fortfarande fanns löften om evig kärlek och vänskap på Mogadishus gator…” (s.102)
”Det liv som tills nyligen färglagt Mogadishu…” (s.103)
”Förstår du vilket lätt byte du är. En ensam kvinna som vandrar ute i mörkret bara för att känna Mogadishus vindar…” (s.103)
En del somaliska ord har lämnats oöversatta. Det kan fungera, men här hade jag velat ha en ordlista på slutet. De okända orden kommer tätt i början. Jag gillar inte att läsa med mobilen i hand, och när jag ändå gav upp och googlade hittade jag ingen förklaring till det oöversatta. Irriterande.
Jag tycker om att Nora har flera sidor. Hon kämpar med sina studier och lyckas yrkesmässigt. Jag gillar hennes kalkylerade olydnad i det lilla, hennes politiska uppvaknande, att hon får gå sin egen väg i kärleken. Jag tycker om att Nora sen blir osympatisk med sina överklassfasoner i Sandviken. Som många ofrivilliga migranter drabbas hon också av depression och posttraumatiskt stressyndrom.
Kanske hade författaren kunnat låta läsaren komma lite närmre..? Plötsligt har huvudpersonen ett litet barn, en för de flesta livsomvälvande händelse som inte ens nämns.
Sista tredjedelen innehåller svepande fördomar åt alla håll: mot Somalier, utlandsfödda och svenskar. ”Tänk på barnen i Afrika”, sa man visserligen i Sverige, men det var på 1950-talet. Det var väl också senast på 1950-talet gemene man trodde att flyktingar som hade tagit sig till Sverige på egen hand hade bott i hyddor.
Suad Ali är statsvetare och författare. Hon deltog i ett seminarium på Bokmässan 2020 under rubriken Läsa tillsammans, där hon framhävde att litteratur är ett sätt att lära sig mer om världen och samhället. Litteratur, sa Ali, är ett sätt att komma i kontakt med miljöer och människor man annars inte hade kommit i kontakt med.
Köp den inbundna boken i december, så skänker Norstedts 20 kr till organisationen UNHCR och deras viktiga arbete för människor på flykt.
Titel: Dina händer var fulla av liv
Författare: Suad Ali
ISBN 9789113103693
Publicerad: Stockholm, Norstedts, 2020
Rec-ex? Nix