Jag föll för titeln, Nattavaara. En småort i svenska Tornedalen, tre mil från byn där mina föräldrar träffades. Pappa sökte sig dit för alla lönepåslag: glesbygdstillägg och kallortstillägg. Jag har hört om vintern och sinnelaget. När jag börjar läsa Nattavaara förväntar jag mig mörker.
Det är max 2049 många pandemier senare. Norrland och Lappland har brutit sig loss och bildat Nordmark. Elen är slut, samhällsfunktioner och massmedia nedlagda. Människor hankar sig fram på överlevnadsgränsen, mellan laglöshet och det dystopiska, staliniska styret. Det är ännu värre söderut.
Nattavaara är uppbyggd av 49 kapitel som berättas av olika karaktärer. Det ena spåret följer 16-åriga Erik och lillasyster Sofia, som förlorar sina föräldrar och blir förvisade från byn. Deras enda hopp är att vandra till Kiruna och lägga fram sin sak i domstol.
Det andra spåret följer medelålders Marja, som kidnappas av ett gäng som plundrar och mördar för sin överlevnad. Genom sin erfarenhet som mellanchef i hemtjänsten kan hon fungera utan större befogenheter under nyckfullt ledarskap.
Det är svart, svart. Den enes bröd, den andres död. Efter hundra sidor börjar jag ändå tycka att romanen bitvis är rolig. Någon liknas vid en uppdragen gädda. Ingen vill höra psalmer om hur härlig jorden är.
Jag gillar Marjas karaktärsutveckling. Eller gör jag det? Det är som i en dålig film. Dödligt våld på splatternivå. Det roliga är inte roligt utan det nattsvarta, säger min make som har vuxit upp i Tornedalen.
Jag gillar det omkullkastade perspektivet, där mellanchefen och norrlänningen får revansch. De kvinnliga karaktärerna har befriats från 1900-talets litterära ok av passivitet, sårbarhet, och förtröstan på kvinnlig charm. Praktiskt nog är ingen av dem mödrar.
Jag gillar samhällskritiken, ekokritiken, postkolonialismen. Ambulanssjukvården som övergett behovs- och solidaritetsprincipen, och prioriterat de närande. Människovärdesprincipen som övergivits i flyktingmottagandet. Sörlänningar som flyr till Nordmark hålls som trälar och gör instegsjobb för att meritera sig till medborgarskap. Det nya styret hänger kapitalister, men lämnar samtidigt de gamla att tigga. ”Borde man verkligen släppa in dem genom stadsporten?” frågar Marja när hon får syn på ett stort gäng skraltiga gamlingar i Kiruna.
En framtidsdystopi, och en norrlandsroman med slut passandes en sådan. Jag har ännu inte återhämtat mig efter Rynells Hohaj.
Det bästa är att den är postpandemisk.
Titel: Nattavaara : roman i katastrofernas tid
Författare: Richert Engström & Margit Richert
ISBN 9789178354245
Publicerad: Malmö : Bokfabriken, 2020
Serie: Nordmark ; del 1