Vi läste Röda rummet i grundskolan – alldeles för tidigt – och förutom Fröken Julie har jag inte läst Strindberg som vuxen. Om Strindberg nu var misogynist speglas det i vare fall inte i Hemsöborna. Madame Flod är en framträdande karaktär och en diplomatisk förhandlare som fortsätter att styra över sin gård också när hon har gift om sig. De enda spåren från 1800-talets kvinnobild är den förmodade inbördes skönhetstävlan kvinnor emellan, och några rader om att mannen inte kan veta vem som egentligen är far till barnen. Och så var det väl på den tiden.
Hemsöborna skildrar hur Carlsson rekryterats till änkan Flods lantgård i skärgården. Lantbruket har förfallit och sonen Gusten är mer intresserad av jakt och fiske, som ger mer lön för mödan om en har tur. Drängarna är inte till vidare hjälp. Men Carlsson är arbetsam och driftig. Han moderniserar jordbruket och skaffar sidoinkomster. Han månar om sin klädsel och spelar det sociala spelet. Men Carlsson och egentligen alla karaktärer kämpar med den lilla människans eviga problem: kärleksbekymmer, grunn över den egna identiteten, gemenskap och utanförskap, trygghet på ålderns höst. Strindberg har mycket fina naturskildringar och vackert språk, så ålderdomligt att jag flera gånger får ta fram ordboken.
Under rubriken Strindberg’s Misogyny Revisited – The Author And His Female Translators skriver Dr Ester Jiresch om Strindbergs tyska översättare, österrikiska Mathilde Prager[1]. Dr Ester Jiresch är verksam vid University of Groningen och disputerade 2013 på kvinnliga förmedlare av modern skandinavisk litteratur och kultur.
Mathilde Prager (1844-1921) var aktiv i kvinnorörelser inom både politik och kultur. Hon introducerade Strindberg för den tyskspråka läsekretsen 1885 genom litteraturkritik av Röda Rummet. Prager avböjde att översätta Fadren (1887) och Strindberg skickade henne istället Hemsöborna (1887) som han tyckte var harmlös. Prager accepterade.
“Det gläder mig att Hemsöborna ändtligen kunde bli den bok som ingaf hopp om att bli öfversatt till tyska – föga heder för Eder nation för öfrigt att bara det sämsta och betydelselösa skall gå igenom“, kommenterade Strindberg [2]. Prager vägrade också att översätta Fröken Julie (1888) för att hon kände sig attackerad som kvinna.
Jag tycker om Hemsöborna för tidsporträttet i brytpunkten mellan traditionellt lantbruk, industri och tjänsteekonomi. Jag tycker om den fina skärgårdsskildringen, och kompositionen med olika berättarsynvinklar och dialog. Det är historiskt intressant med en roman som genomsyras av den gamla svenska brännvinskulturen, i romanen präglad av försök till måttfullhet och kontroll (prästfrun hade nyckeln till brännvinsskåpet, för medicinskt bruk).
Det finns en underbar skildring av öns sommargäster, som har nymodigheten semester:
”Att vardagligen se helgdagklädda människor, som höllo söndag var dag; spatserade, rodde utan mål, fiskade utan att ta vara på fisken, badade, musicerade, fördrevo tiden, som om inga bekymmer, intet arbete funnes till i världen, detta väckte till en början ingen avund, endast förundran över att livet kunde dana sig så, beundran över mänskor, som förmådde ställa sin tillvaro så angenämt, så lugnt, så rent och fint framför allt, utan att man kunde säga att de gjort andra orätt eller plundrat fattiga.”
(Strindberg)
Titel: Hemsöborna : skärgårds-berättelse
Författare: August Strindberg (1849-1912)
ISBN 9789177818878
Publicerad: Stockholm, Modernista, 2020
Ref
[1]Jiresch, E. (2015). Strindberg’s Misogyny Revisited-The Author and His Female Translators. Tijdschrift Voor Skandinavistiek, 34(1), 19–30.
[2] Strindberg, A. (1964). August Strindbergs brev. [Elektronisk resurs]. Bonnier. Vol 6, brev nr 1516. Tillgänglig via Litteraturbanken.