Jag kände aldrig någon djupare samhörighet med Charles Bukowski, som jag visserligen läste alltför ung. Min huvudet-på-spiken-samhällsskildring var Helen Zahavis En jävla helg (1991) som kom ungefär samtidigt som Michel Houellebecqs Konkurrens till döds (1994). Bådas huvudpersoner bär kniv. Zahavis för att få vara ifred inuti sitt eget skinn. Houellebecqs för att nå ut.
Så när jag sitter på bussen med tårar i ögonen över Houellebecqs debutroman blir jag lite tagen på sängen. Huvudpersonens mamma, å andra sidan, blir tagen på en oäkta matta, och det är bara ett handtag som avgör att huvudpersonen alls blir till och kan framhärda sin tillvaro som datakonsult i Paris. Hans jobb känns till stor del meningslöst, hierarkierna finns inte bara på arbetsplatsen utan också privat, sexuellt. Kollegan Raphaël Tisserand får aldrig ligga och kör ihjäl sig på motorvägen. Gérard Levarrier tar livet av sig efter sängproblem: ”Att köpa en enkelsäng är detsamma som att offentligt erkänna att man inte har något sexliv, och att man inte räknar med att ha det i en nära eller ens avlägsen framtid”, konstaterar huvudkaraktären.
Houellebecqs huvudperson har många tankar om neoliberal konsumtionskultur och transaktioner: ”Jag tvekade en stund mellan de mycket olika viner som bjöds ut till allmänhetens lystnad. Problemet var bara att jag inte hade någon korkskruv. Dessutom tyckte jag inte om vin. Till slut segrade det senare argumentet och jag nöjde mig med ett sexpack Tuborg.” Uppenbarligen gillar han inte öl heller.
Karaktären röker och super som svar på den akuta belägenhet samhället utgör. Naturen bjuder ingen tröst. Han hinner med en vecka på sjukhus och flera på ett psykiatriskt vilohem innan han ger sig ut på cykelsemester, som om det skulle kunna förjaga klyftan mellan önskan och verklighet.
Jag tycker mycket om defaitismen i Konkurrens till döds. Houellebecqs genomträngande blick på det sociala spelet, maktens falska förespegling om att vara omhändertagande, organisationers strukturella imperativ. Den mänskliga hungern efter att bli sedd, framkalla ett skratt, få en klapp på axeln, ett ligg, vad som helst. Att vara en avidentifierad rad i en psykiatrisk avhandling är det enda erbjudandet om evighet, när människan egentligen bara vill älska, vad det nu är.
Hur ska vi interagera med den yttre, materiella världen? Vad i vårt samhälle är egentligen relevant för det viktiga i människan? Tankevärlden är stor, det urbana livet ett minfält av yttre makt. ”Det är ingen fara. Jag är här. Jag kommer inte att överge dig. Fortsätt läsa”, skriver Houellebecq.
Titel: Konkurrens till döds
Originalets titel: Extension du domaine de la lutte
Författare: Michel Houellebecq, 1958.
Översättning: Kennet Klemets
Efterord: Helena Granström
ISBN 9789172476035
Publicerad: Malmö, Ellerströms, 2021