Revlons ROUGE À LÈVRES SUPERLUSTROUS i färgen Cherries in the snow ska ha varit Sylvia Plaths signaturfärg. En rödrosa ton, full av liv. I Sanna Tahvanainens romanfantasi Körsbär i snön får vi möta 20-åriga Sylvia Plath och en grupp kvinnor som valts ut till en månads praktik på modemagasinet Mademoiselle i New York 1953. De inkvarteras på kvinnohotellet Barbizon, följer en elegant klädkod och ett rigoröst socialt program. Cocktailpartyn avlöser varandra. Den blivande poeten har smeknamnet ”Munnen”.
Tahvanainens Sylvia Plath skriver poesi och samlar på erfarenheter för sin framtida roman. Hon njuter av män, champagne, och av nyfunna väninnan Carol LeVarn – rik, barbieskön, begiven på piller och alkohol, mycket vildare än Sylvia själv. Bifiguren med den ikoniska partyflickan är ett av romanens snilledrag.
De unga kvinnorna hänger sig åt njutning och livsglädje, hoppar över skaklarna, förkastar vissa patriarkala idéer men är samtidigt fast i en sexualiserad kvinnlighet paketerad för den manliga blicken. Det är intressant 1950-tal, ett decennium jag sällan läst. Eileen Ford-modeller kommer och går som statister. De äter för litet, kollapsar, någon förs till psyket. ”Det är om de förtvivlade flickorna jag vill skriva”, säger Tahvanaines Plath.
Sylvia Plath arbetar hårt som redaktörsassistent åt självaste drottningbiet på tidningen, där det varje dag serveras cocktails klockan tre. I en underbar scen Wallraffar hon sig in på Molnklubbens lokaler, en exklusiv herrklubb högt upp i Chrystler-skrapan. Hon njuter – inte av utsikten eller inredningen i art deco-stil – utan av vinddraget som är så kraftfullt att man har fått göra borden mindre för att kunna konversera. När vinden viner känner hon sig fri.
Kan man skriva en roman om Sylvia Plath i sin glans dagar utan att förebåda hennes våldsamma slut? Evelyn McHales självmord återberättas, och fotografiet av hennes döda kropp som kom att benämnas “the most beautiful suicide”. Också McHales bar det mörka arvet med svår depression. Marilyn Monroe dyker upp på flera ställen.
Vår voyeurism inför döden, esteticeringen av döda kvinnor och vår förkärlek till vackra ytor ställs i Körsbär i snön mot karaktärernas lovsång till livet, och lämnar åt läsaren att lösa ekvationen. I Körsbär i snön har Sylvia en pillergömma i en strumpa, men också en annan följeslagare: ”I den sista glaskupan sitter den, Panikfågeln. Sitter och ruvar i tystnaden. Under fjäderdräkten döljer den ett oändligt antal ägg.”
“Too bold, too tall, too American”, skrev of Elizabeth Winder, författaren till Pain, Parties, Work: Sylvia Plath in New York, Summer 1953, som avhandlar samma sommar ur ett annat perspektiv.
En energisk och vacker berättelse om 1950-talet, fint balanserande livsglädje och allvar. En hyllning till Sylvia Plath, framförd som om läsaren anförtros en hemlighet. Romanen slår an en nostalgisk ton för alla oss som levt en ungdoms sommar i en storstad. Jag minns mitt Paris.
Sanna Tahvanainen (1975-) är en finlandssvensk författare som skriver på svenska. Hon har skrivit poesi, romaner och kulturartiklar och har kallats för Finlands svar på Linda Skugge
Jag har delvis lyssnat till ljudboken, inläst på finlandssvenska. Man har bevarat det amerikanska uttalet för ord som nylon och jazz. Underbart.
Tack Hannele för tips!
Mer Sylvia Plath i Eufori finns här.
ISBN: 9789515249401
Utgiven: 2019
Förlag: Schildts Söderströms