Mara kemur í heimsókn av Natasha S.

Jag beställer Mara kommer på besök på originalspråk, mest för att få se Ljósið er sterkara en myrkrið i tryck. Den isländska utgåvan är utformad som ett brev, med kapitelrubriker i handstilsliknande typografi och roliga kuvertflikar som går att använda som bokmärken.

Men på poesisamlingens enda svarta sida står inte det nästan perfekt symmetriska Ljósið er sterkara en myrkrið. I originalet står storheterna i obestämd form: ljós er sterkara en myrkur, i vitt på svart.

Jag önskar att jag inte köpt boken.

Fast jag älskar inrimmen och de sjungande isländska orden som svenskan sedan länge har förenklat. Benen heter beinunum. Gungigt om det inte vore för att det beskrev platsen för pappans metastaser. Och för att metastaser på isländska heter meinvörp, som kommer från orden ond och kasta. Det gungar in i helvete.

Det är mer rytm och klang i originalet än i den svenska översättningen. Man har försökt bevara detta, men det är ju i någon mån omöjligt att översätta poesi. Ta praktfulla ord som draumafangarann med alla sina assonanser. Den isländska grammatiken ger poeten ljudliga möjligheter som svenskan saknar. Också visuellt är upprepningarna av ð och accenttecknet rytmiska. Isländska – detta ålderdomliga, utspökade, förtrollade språk.

”hún reif í sundur
draumafangarann
ruglaði í hárinu
settist á bringuna á mér
og byrjaði að troða” (s.7)

Har i författarens svenska översättning blivit:

”Hon slet sönder
drömfångaren
trasslade till mitt hår
satte sig på mitt bröst
och började trycka på” (s.7)

Fast jag hade föredragit:

”Hon rev sönder
drömfångaren
rafsade mitt hår
satte sig på mitt bröst
och började knåda”

Det hade bättre återskapat diktens oro, kroppslighet och musik.

En annan omöjlighet är den täta, rytmiska klangen i leiðsögumanninn segja sögur, där s-ljuden sjunger tillsammans, och sen smattrar de isländska dubbel-l:en:

”ég fæ gæsahúð við að heyra
leiðsögumanninn segja sögur
af hryllingnum á milli lína
af lífinu á milli hryllingsins” (s.46)

I den officiella svenska översättningen har det blivit:

”jag får gåshud när jag hör
guiden berätta historier
om skräcken mellan raderna
om livet mellan skräcken och hoppet” (s.52)

Begripligt, men betydligt mindre poetiskt. Om man låter svenskan bita sig i svansen kanske man kan trycka ihop det till:

”jag får gåshud när
färdledaren återger
skräcken i mellanrummen
skräcklivsliv”

Eller

”jag får gåshud när
färdledaren återger
skräcken mellan raderna
det ohyggligas mellanrum”

Lunken mellan lägren. Äh. Jag är inte översättare utan bloggare.  

Den symmetri jag efterlyser i originalet har författaren själv skapat i den svenska översättningen av dikten ”Skriva tillsammans”. Ljuset är starkare än mörkret. Ljósið er sterkara en myrkrið. För bra att missa.


Texten om svenska utgåvan, Mara kommer på besök, finns här.

Natasha S. Mara kemur í heimsókn. Publisher Benedikt, 2025. 49 s. ISBN 978-9935-32-256-2.