Diktjaget är född i Ryssland och lever i exil på Island. I stället för krigsnyheter möts hon av nyheter om flyttfåglar. Men det befriar henne inte från världens oro. Kriget är monstruöst och stort, men det är pappans sjukdom som är svårast att bära. Då kommer Mara in i hennes liv.
Mara är inget klassiskt monster. Det är svårt att få grepp om henne. Mara har päls, lägger sitt huvud på diktjagets axel och svansen på pappans bröst. Jag börjar tro att Mara är en hund, trofast i människans misär. Men så kommer hon som en pälsig filifjonka:
”Mara kommer med popcorn
räcker mig skålen
jag sparkar till henne
popcornen flyger ut över golvet
hon hämtar en borste
sopar”
Mara är sockret i botten på poesisamlingen. En dikt heter Mara är allergisk mot katter. Diktjaget sitter hemma hos en vän på Island när mobilen varnar för ett förestående terrordåd i Moskva. Nyheten visar sig vara fem dagar gammal. Hon lägger ifrån sig mobilen och kysser katten. Mara dyker bara upp i rubriken.
Natasja S. har skrivit diktsamlingen på isländska och själv gjort den svenska översättningen. Det syns för den som kan båda språken. Om det vore främst för orden jag läste hennes poesi skulle jag inte vara helt nöjd. Men det intressantaste här, åtminstone för mig, är Natasja S:s blick.
Kontrasten mellan informationsvärldarna. GPS-punkten som inte hittar rätt väg i Moskva är blå, medan Lucie Ricos GPS-punkt var röd. Bakom titeln på omslaget anar jag Reykjavíks gatunät. Linjen mellan rörelse och instängdhet.
Dikterna om de ryska valen är intressanta, och jag fastnar speciellt för dikten Skriva tillsammans, som verkar skildra en Amnesty-liknande vykortsaktion. Här blir typografin nästan dokumentär, de fängslade placeras ut över sidan: oppositionspolitikern, journalisten, aktivisten, poeten.
Sedan en prosaisk lista över vad man får och inte får skriva. Våldet i sin byråkratiska form.
Nästa sida är poesisamlingens mittpunkt, frihetens svarta hål. Ljuset är starkare än mörkret upprepas om och om igen på svart bakgrund.
Mellan de vita orden uppstår svarta floder. Jag vet inte om de är avsiktliga. En ihärdig, envis kamp mot mörkret som väller fram överallt där det inte trycks tillbaka.
Kampen har ett pris. I en dikt stämplas en teaterregissör som terrorist. I en annan samtalar diktjaget med sin far om Aleksandr Solzjenitsyn, Nobelpristagare 1970, som året efter utsattes för ett förgiftningsförsök som tillskrivits KGB. Pappan säger att tiderna var sämre förr, men diktjaget är inte lika säker.
Det är inte bara staten som sätter gränser. Kärleken begränsar också vad vi törs göra:
”KÄRLEK ÄR…
Att inte stiga upp på en köksstol
inte ta fram en megafon
inte ropa och fråga
om ni är nöjda med nyheterna
att presidenten ni valde
har släppt en bomb på barnsjukhusets canceravdelning”
(N.S., s. 42)
Natasja S. återvänder hela tiden till den ryska litteraturens farliga närhet till makten. Diktjaget besöker författarbyn Peredelkino, byggd på Stalins initiativ 1933 som en plats där Sovjetunionens stora författare fick bo och skriva. Först ser hon författardrömmen: husen bland tallarna, de olästa böckerna, de osedda solnedgångarna, skrivtid.
Men i ett hus hängde sig en ung poet, i ett annat tog Majakovskijs musa sitt liv. Här gömde sig Solzjenitsyn, och här skrev Pasternak sitt mästerverk och blev sen bortstött. Författarutopin blir en berättelse om ”livet mellan skräcken och hoppet”. Och mitt i denna ryska litteraturhistoria går diktjaget omkring
”som en bifigur
i den oändliga utopin”.
Den oändliga utopin. Det utlovade paradiset som levererar död, död, död.
Mara kommer på besök handlar om världspolitikens enorma skala mot det privata livets konkreta tyngd, om rörelse mot instängdhet och om den ihärdiga kampen för att hålla mörkret tillbaka.
Ljósið er sterkara en myrkrið har en nästan perfekt symmetri på isländska. På svenska försvinner en del av formen och det programmatiska får bära mer:
Ljuset är starkare än mörkret.
Ljuset är starkare än mörkret.
Ljuset är starkare än mörkret.
Ljuset är starkare än mörkret.
Ljuset är starkare än mörkret.
Titel: Mara kommer på besök
Titel i original: Mara kemur í heimsókn
Författare, översättning från isländska: Natasha Stolyarova, 1987-
ISBN 9789190143063
Malmö : Rámus, 2026