Just nu läser jag essäsamlingen Glädjehuset Sverige av Aase Berg och Niklas Wahllöf. En bävers uppgörelse med en gräsklipparrobot får mig att le.  
Just nu tittar jag på Katarina den Store på HBO. Vilka interiörer!

Jag har provat lite blandat den här veckan: arbetarpoesi, Barbara Cartland och humor. Jag förväxlade Arto Paasilinna med Mikael Niemi i butiken. Båda skriver humoristiskt och i Lapplandsmiljö.

Jag har hamnat i en vänsterlitterär fålla. Poeten Aase Berg var överallt på Bokmässan 2019, och på Myrorna hittade jag Glädjehuset Sverige: Vad är ni rädda för? av Aase Berg och Niklas Wahllöf. Ett glädjelöst lustmord på borgerligheten.

George Eliot (1819-1880; pseudonym för Mary Anne Evans) var en brittisk författare samtida med Dickens. Hon skrev romaner som Middlemarch och Silas Marner och slutförde den första engelska översättningen av 1600-talsfilosofen Spinozas mästerverk Etik.

Robert på Mina skrivna ord har veckans mening från boken han läser: ”En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.”

Karantän dag tio, och efter en inspirerande receptsamling från Hannele stekte jag havregryn med kardemumma till våfflorna. I kylen fanns halvstelnad granatäppelkompott.

Hemma eller på jobbet? Sitter i Covid-19 karantän dag 9 och läääängtar till jobbet. Jag mår bra där och Bergtagen är faktiskt lite seg.

Camille Claudel (1864-1943) var skulptör, men jag har läst en samling av hennes postumt utgivna brev. Under konstutbildningen i Paris mötte hon skulptören Auguste Rodin (1883), och blev hans assistent, musa och älskarinna. Camille Claudel var dock erkänd konstnär i sin egen rätt.

Jag har 700 sidor kvar att läsa i Olga Tokarczuks Jakobsböckerna, men vad ska man göra? Min smakbit är från Thomas Manns Bergtagen, s.17:

“Förtjusande av dig”, sade Hans Castorp. “Vilket trevligt rum! Här kan man mycket väl hålla hus ett par veckor.”